Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristlig vaksamhet står mycket väl tillsammans med ett verkligt
böneliv. Med vaksamhet mena vi den "andligen nyktra besinning och
uppmärksamhet, varmed en kristen giver akt på Guds vilja och vink,
vare sig att Gud talar till honom i sitt ord eller i hans samvete eller i
de utvärtes skickelserna". Till vaksamhet och bön uppmanar Guds
ord (Odb. 4: 23; Mtt. 10: 16, 17; 26: 41; Jh. 14: 15; 1 Pt. 5: 8).
Den som är uppmärksam och aktgivande på Guds vilja, kan ock hava
ett vaket öga på de andliga fiendernas rörelser samt på de faror, som
hota från deras sida. För att icke överrumplas av djävulen, världen
och köttet fordras vaksamhet i förening med bön.
Helgelselivet kan i styrka och utveckling vinna mycket på ett rätt
bruk av "Herrens dag" (Mtt. 28: 1; Jh. 20: 19, 26; Ag. 20: 7; 1 Kor.
16: 2; Ub. Is 10).
"Vilodagen" är en världsordning, fastställd av Gud själv från
tiden för människosläktets första uppträdande på jorden (1 Ms. 2:
1—3). Från de dagarna intill lagens utgivande fortfor man att
indela tiden i veckor eller bibehöll sjudagsräkningen (1 Ms. 7: 4-10;
8: 10-12; 2 Ms. 16: 22-30), såsom ock händelsen var hos de hedniska
nationerna. Vilodagen var avsedd för människosläktet såsom ett helt
och följaktligen av bestående natur, allmänt och ständigt gällande.
Detta bekräftas därav, att sabbatsbudet upptogs i den allmänna
sedelagen, vars olika punkter äro allmänna och ständigt gällande. Vidare
bekräftelse ligger däruti, att Kristus erkände vilodagen för en
gudomlig anordning, tillkommen för människans skull (Mt. 12: 2-13; Mk.
2: 27; Lk. 4: 16; 6: 6-10), samt att första dagen i veckan gjorts till
de kristnas vilodag genom gudomlig ledning och anordning. Denna
förändring eller ombyte av dag upphäver på intet sätt den
ursprungliga planen eller avsikten med vilodagen att av sju dagar en skulle
avskiljas för vila, gudsdyrkan och religiös verksamhet.
Skälet till den sjunde dagens helgande var från första början
skapelseverkets avslutning och fulländning. Nu låg Kristus hela den
sjunde dagen i graven, varigenom den dagen fick en prägel av
dysterhet och mörker, föga lämpande sig för tacksägelse och glädje. På
första dagen i veckan uppstod Kristus från de döda, sedan han
avslutat och fullbordat återlösningsverket, ett vida större verk än
skapelsen, varigenom den dagen kom att lämpa sig särskilt för
tacksägelse och religiös andakt i ersättning för den sjunde dagen.
Apostlarnas helighållande av första dagen i stället för den sjunde skedde
genom Guds Andes ingivelse och ledning, varigenom deras exempel
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
