Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helgelse. Frågan är, huruvida Guds Ande är mäktig att genomfrälsa
och till evig härlighet föra dem, åt vilka han genom nya födelsen
givit en förändrad livsriktning.
Om möjligheten och verkligheten av heliga mäns och kvinnors
för-syndelser och avfall till en tid ifrån Gud bär skriften vittnesbörd i
ord och exempel både i gamla och nya testamentet. Noa, Lot,
Abraham, Sara, Rebecka, Jakob, Moses, Aron, Mirjam, David och Petrus
kunna anföras, men blevo de icke upprättade, i enlighet med Herrens
ord: "Om den rättfärdige faller sju gånger, så står han dock upp
igen" (Odb. 24: 16) ? Man åberopar Eb. 6: 4—8; 10: 26—31 såsom
direkt bevis för möjligheten av en pånyttfödd människas eviga
för-tappelse, men sammanhanget giver annat vid handen, som vi redan
visat i läran om omvändelsen. Dessa täxter visa oss, vilka
erfarenheter en människa kan genomleva under Guds blott förekommande
nåd, under det hennes hjärta förbliver ett "stenhjärta", en ofruktbar
jord, en brännhet sandöken, bärande endast törnen och tistlar (Mtt.
13: 19—22; Eb. 6: 7, 8). Det är varnande ord, men att icke
författaren tillämpar dem på brevets mottagare, framgår av följande
uttalande: "Men ifråga om eder, I älskade, äro vi vissa om, vad bättre
är och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt"
(Eb. 6: 9). Han kallar sin läsare "älskade", vitsordar deras verk i
Herren i det förflutna och för närvarande (6: 10) och uppmuntrar
dem till ytterligare nit "att intill änden bevara full visshet i hoppet"
(6: 11). I tionde kapitlet sluta de allvarliga förmaningarna med
följande betecknande ord: "Dock vi höra icke till dem, som draga
sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem, som tro, och så
vinna sina själar" (Eb. 11: 39).
Den pånyttföddes bevarande och ståndaktighet intill änden blir
en logisk nödvändighet av läran om utkorelsen, pånyttfödelsen,
rättfärdiggörelsen, föreningen med Kristus och helgelsen. Dr. A. H.
Strong säger: "Någras utkorelse till frälsning innebär, att den Helige
Ande verkar på dem så, att de icke blott mottaga Kristus, utan hålla
ut och frälsas. Föreningen med Kristus är oupplöslig. Nya födelsen
är början till ett nyskapelseverk, som offentliggöres i
rättfärdiggörelsen och fullbordas i helgelsen. Alla dessa sanningar och verk äro
delar av en hel plan, vilken omintetgöres, om en enda kristen avfaller
med den påföljd, att han går evigt förlorad".
Skriften lär tydligt de pånyttföddas uthållighet och genomfrälsning.
Dess framställning kan sammanfattas i följande punkter: 1) Gud är
680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
