Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningens ord. Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud, det är
Gud, som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten
försona eder (katallassesthai) med Gud" (2 Kor. 5: 18—20). "I sitt
kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle åt dem
båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning (apokatallasso) med
Gud genom korset, sedan han på det dödat ovänskapen" (Ef. 2: 16).
"Och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig
själv för oss till en gåva och ett offer, ’Gud till en välbehaglig lukt"’
(Ef. 5: 2). "Också åt eder har han nu skaffat försoning
(apokatallasso) i hans jordiska kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder
fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1: 22).
"Se, Guds lamm, som borttager världens synd" (Jh. 1: 29). "I veten
ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I
haven blivit friköpta (lutroo) från den vandel I förden i fåfänglighet,
efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av
ett felfritt lamm utan fläck" (1 Pt. 1: 18, 19). "Men Kristus kom
såsom översteprest för det tillkommande goda, och genom det större
och fullkomligare tabernakel, som icke är gjort med händer, det är,
som icke tillhör den skapelse, som nu är, gick han, icke med bockars
och kalvars, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det
allrahe-ligaste och vann en evig förlossning" (lutråsis). Eb. 9: 11, 12.
Ovanstående skriftställen lämna icke rum för en inskränkt
försoning. Betäckning eller försoning för synd inbegriper all synd. Som
syndiga handlingar hava sin grund i syndiga böjelser eller i en syndig
viljeriktning, så härledas såväl alla personliga överträdelser som den
syndiga viljeriktningen från Adams olydnad och överträdelse i
paradiset. I honom såsom släktets naturliga huvud syndade alla hans
av-komlingar eller "fingo stå såsom syndare" (Rm. 5: 12, 19). Om
någon synd skall överskylas genom Kristi försoningsverk, så måste det
bliva Adams synd, ty den är den första synden och källan till alla
ö-verträdelser i människovärlden. Försoning måste börja, där synden
börjar. Adam och Eva utgjorde människosläktet den dag de
syndade och kallas båda tillsamman människa (1 Ms. 1: 27; 5: 1, 2).
Alla mänskliga varelser funnos till sin möjlighet i dem, och deras synd
var allas synd, en släktsynd. Om Kristi liv eller Kristus själv är en
lösen för alla eller i allas ställe, så måste han vara en lösen för
olydnaden i paradiset, som ock var av en ställföreträdande natur. Hans
försoning är en släktförsoning. Den innesluter samma antal som föll.
Alla hava fallit och blivit syndare i den första människan; alla äro
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
