Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara ett "Kristi sändebud" (2 Kor. 5: 20; Ef. 6: 20) i en särskild,
utomordentlig mening, en dfcn himmelske konungens ambassadör med
särskild fullmakt att representera honom på jorden. Ursprungligen
kallade Jesus tolv apostlar, vilkas namn äro följande: Simon Petrus
och Andreas, Jonas’ söner; Jakob och Johannes, Sebedei söner;
Filip-pus, Bartolomeus (Natanael), Matteus eller Levi, tullnären; Tomas,
Jakob, Alfei son; Simon Ivraren från Kana, Judas Lebbeus eller
Tad-deus, Jakobs son, och Judas Iskariot (Mtt. 10: 2; Lk. 6: 13—16; Ag.
1: 13). Dessa tolv utrustades med utomordentliga krafter samt
för-seddes med fullständiga föreskrifter rörande sin verksamhet (Mtt. 10;
Lk. 9: 1—6).
Sedan Judas Iskariot gått bort, invalde de övriga genom
lottkast-ning Mattias i hans ställe (Ag. 1: 26). Detta skedde på förslag och
förord av Petrus (Ag. 1: 15—25). Sedan tilldelas apostlatiteln åt
Paulus och Barnabas (Ag. 14: 4, 14), åt Silas och Timoteus (1 Tss.
1: 1; 2: 7), åt Andronikus och Junias (Rm. 16: 7) samt åt Jakob,
"Herrens broder" (Gl. 1: 19). Paulus framhåller särskilt i alla sina
brev sin apostoliska kallelse och värdighet, vilken han försvarar gent
emot sina motståndare. Med förkärlek kallar han sig "hedningarnas
apostel", "hedningarnas lärare i tro och sanning" (Rm. 11: 13; 1
Tm. 2: 7; 2 Tm. 1: 11. Jmf. 1 Kor. 9: 1, 2, 5; 15: 9; 2 Kor. 11: 5;
12: 11, 22).
Utmärkande för en apostel är:
1) att Jaan sett Herren och kan intyga hans uppståndelse från de
döda (Jh. 15: 27; Ag. 1: 3, 21, 22; 22: 18; 1 Kor. 9: 1; 15: 7, 8);
2) att han kallats omedelbart till ämbetet av Jesus Kristus (Mtt.
10: 1, 5; Lk. 5: 27, 28; 6: 13; 9: 1—6; Jh. 1: 35—51; Ag. 1: 2;
9: 4, 5; 22: 7, 8, 17—21; 26: 14—18; Gl. 1: 1, 11, 12);
3) att han blivit begåvad med inspiration eller ingivelse av Anden
(Jh. 14: 26; Ag. 9: 17; Ef. 3: 5; 2 Pt. 1: 20, 21; 3: 15, 16);
4) att han besitter förmågan att göra underverk (Mtt. 10: 1, 8;
Lk. 9: 1; Ag. 2: 43; 13: 8—12; 14: 8—10; 16: 16—18; 2 Kor.
12: 12);
5) att han ej är bunden vid någon viss plats (2 Kor. 11: 28).
Profetkallet (hä prophäteia). Allraförst är att bemärka någon
skillnad i användningen av ordet profet i gamla och nya förbundet.
Gamla förbundets profet var en förutsägare av tillkommande ting,
dock icke alltid. Han var rätt och slätt en som talade, förkunnade,
lärde, undervisade å Guds vägnar. Abraham, Aron, Moses, David och
•776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
