Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock det kristliga dopet den yttre gränslinjen mellan världen och Guds
sanna församling.
Det dröjde icke så länge, innan den renhet, kraft och friskhet, som
från början utmärkte kristendomen och det andliga livet, gåvo vika.
Så snart man förlorar en ren inre andekraft, söker man sin tillflykt i
det yttre, det för sinnena tillgängliga, i former och mekaniska
förrättningar. Yi hava redan erinrat, att man ganska tidigt börjat i dopet
se ett medel och en hjälp till frälsning från synden. Denna riktning,
ett fattigdomsbevis på sant andeliv och verklig andekraft, utvecklade
sig mer och mer. Dop och nattvard fingo mer och mer karaktären av
"nådemedel" i den betydelsen, att bruket av dem gjorde tillfyllest till
frälsning. De fingo icke en renande, livgivande och frälsande
betydelse i symbolisk eller sinnebildlig bemärkelse, utan i bokstavlig
mening. Makten att frälsa syndare överflyttades från den levande,
personlige Kristus till "sakramenten", som ansågos uti sig innesluta en
"hemlighetsfull", "magisk" förmåga. Den katolska, lutherska och
delvis den anglikanska kyrkan släpar fortfarande på denna förvillelse.
Enligt katolska kyrkans lära är sakramentens verkan beroende
endast av deras rätta bruk och användande. De verka "ex opere
opera-to", såsom det heter på kyrkospråket. Enligt luthersk åskådning är
sagda verkan beroende av sinnesförfattningen hos den, som begagnar
nådemedlen. Det heter i Augsburgiska bekännelsen, att
"sakramenten fordra tro och då brukas rätt, när man i tron mottager dem och
genom dem styrker tron99. Luthers ord känna vi: "Döpelsen verkar
syndernas förlåtelse, frälsar ifrån döden och djävulen och giver
evinnerlig salighet åt alla dem, vilka tro det, som Guds ord och löften
innehålla99 samt i fråga om nattvarden: "Blott den är värdig och väl
beredd, som tro sätter till dessa orden" o. s. v., "ty den som tro sätter
till dessa ord, han haver vad de innehålla och lova, nämligen
syndernas förlåtelse". Nu torde kunna frågas, om icke den, som
sannfärde-ligen tror på Jesus Kristus, redan genom tron har syndernas
förlåtelse, är frälst ifrån döden och djävulen samt är i besittning av evig
salighet. Hur skulle då dopet hos honom kunna "verka" det, som
redan är verkat genom Anden och ordet? Att döpa och giva nattvard
för att framkalla pånyttfödelse, frälsning från döden och djävulen,
evig salighet och evigt liv, tro, livsgemenskap med Gud o. s. v., såsom
en del lutherska göra, utan hänsyn till en hos den döpte eller
kom-munikanten förefintlig tro, är icke lutherskt. De dela sig i två stora
läger, de som antaga tro hos barnet och tro hos kommunikanten och
880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
