Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildspråkets nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
klar för de unga och olärda, som icke äro bekanta
med det för dem osynliga faktum, att det är vår
jord, som rör sig, och icke solen?
Och just på det sättet har Gud funnit det absolut
nödvändigt att uppenbara sin gudomliga, oändliga
natur för våra svaga, ändliga sinnen, då han om sig
själv använder dessa antropomorfiska (om
människors egenskaper påminnande) uttryck, som vi
finna mångenstädes i hans ord, och mot vilka
ateisterna gjort så många dåraktiga invändningar.
Då vi i Skriften läsa om den Högstes »ögon»,
»öron», »näsa», »armar», »händer», »fötter»,
»länder», för att icke nämna hans »skugga», »vingar»,
»fjädrar» och »rytande», förstå vi vid närmare
eftertanke, att Gud Allsmäktig icke kunde tala till
människor på något annat sätt än genom att framställa
sina handlingar med sådana bildliga uttryck.
Detta gäller även sådana uttryck som, att Gud
»vilar», »sitter», »ler», »ropar», »vaknar»,
»luktar» etc. och sådana uttryck som »vrede», »avund»,
»ånger», »hat», »förbittring», »hämnd» och »sorg»,
vilka användas om de rörelser, som förekomma i
det gudomliga sinnelaget, ehuru man naturligtvis
icke alls får tänka sig något lågt och orent under
dessa benämningar.
Vad som menas med dessa och liknande uttryck
är, att »i det gudomliga sinnelaget och uppförandet
finnes något, som är analogt med och påminner om
de förnimbara föremål och mänskliga sinnesrörelser,
varpå dessa metaforiska uttryck äro grundade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
