Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. Skönlitteratur.
Forsslund, Karl-Erik. Hemma igen. En skissbok från Storgården. 2 uppl.
W. & W. 1915. 160 s. 2:75.
»Hemma igen» är ett tillägg till den av sagor, poem, naturstämningar, praktiska råd och
fantasifulla hugskott fullproppade skissbok, som förf. vid olika tillfällen skrivit ned och utgivit
med den genom honom namnkunniga fädernegården som utgångspunkt eller föremål. Den
sista delen liknar de föregående med undantag av att de radikala synpunkterna nu äro åtskilligt
modifierade och att förf. har femton års längre erfarenhet, än när han första gången skrev om
Storgården. Mest intressera de rent lyriska partierna i boken, friska och ursprungliga dikter
om natur och djur, barn och bygdeliv m. m. S. S—n.
Hjertberg, Aina. Konstnärskärlek. Skådespel i tre akter. Å. & Å. 1915.
160 s. 2:75.
En äktenskapshistoria i herrgårds milj o med ett genomfört motsatsförhållande mellan den
moraliska och den artistiska livsuppfattningen. Dialogen är stundom naiv, den kvinnliga
huvudpersonen hysterisk och scenernas sammanknytning svagt motiverad. Stycket innehåller en
känslostark och effektfull uppgörelsescen samt några utmärkta repliker. S. S—n.
Josephson, Ernst. Svarta rosor och gula. A. B. 1915. 237 s. 3:50.
Boken är sammansatt av den berömde målarens bägge diktsamlingar »Svarta rosor» och
»Gula rosor». Den förra utgavs vid tiden för hans konsts höjdpunkt, då oppositionen mot
hans djärva och originella talang var som starkast, och visade att han icke endast var en
diktare i färger. Titeln motsvarade icke fullt innehållet, ty visserligen spåras däri på åtskilliga
ställen ett poetiskt tungsinne, men till större delen utgöras dikterna av kraftiga livsberusade
syner och koloristiskt bländande bilder eller också täcka, älskvärt skämtsamma små bitar. En
helt annan förnimmelse får man vid läsningen av hans sista dikter, skrivna under
sjukdomsperioden och som han gav namnet »Gula rosor». Här skulle den svarta färgen passat bättre.
Ty sällan har poesi tolkat en så obeskrivlig sorg som den flertalet av dikterna återge. De uttrycka
icke ett lidande hjärtas nödrop — de giva sorgen själv i dess hopplösa men milda resignation.
Det centrala ledmotivet är en besjälad dödslängtan. En del tekniska svagheter i behandlingen
av versen påträffas ibland. Men de till innehållet starkaste dikterna äga jämte sitt poetiska
värde även ett högt artistiskt, t. ex. den undersköna »Violoncell», vars formgivning är den store
mästarens. S. S—n.
Lange, Ina. Barberina Campanini, Fredrik den stores älskarinna. Nst.
1915. 189 s. Ill., portr. 3:75.
En underhållande kulturhistorisk skildring från 1700-talets andra tredjedel. Huvudpersonen
är den ryktbara Barberina Campanini, sin tids skönaste, graciösaste och spirituellaste dansös,
besjungen av skalder, i bild bevarad av berömda målare och den levande anledningen till
frejdade komponisters sceniska verk. Med stöd av historiska dokument (brev, memoarer,
tidningsuttalanden, dikter o. s. v.) skildrar förf. hennes liv och konstnärsbana, hennes framgångar
som prima ballerina i Paris, London och Berlin och därmed sammanhängande kärleksäventyr,
hennes förbindelse och brytning med Preussens store konung, giftermål med en tysk friherre och
intresselösa ålderdom. Tidsbilden är vederhäftig och periodens rokokostämning inom hov- och
societetsliv lyckligt träffad. Däremot är den psykologiska framställningen grund. Boken är
prydd med ett antal reproduktioner efter bekanta Barberina-porträtt. S. S—n.
Persson, Fredrik. Modalsprästen; roman från finnskogarnas Värmland.
Framt. 1915. 160 s. 2:—.
Berättelsen är förlagd till 1600-talet och skildrar på ett fängslande sätt livet bland de till
Värmland invandrade finnarna, detta idoga sega folk, som i rikaste mått fick erfara, vad mödor
och umbäranden vilja säga. E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1916/0142.html
