Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om bibliotekarien och hans arbete. Föredrag vid S. A. B:s andra årsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillflyktsort, och han skall anse det som en kär plikt att icke låta någon gå, utan
att ha funnit, vad han sökt, om det varit möjligt för honom att göra det.
För den skull måste bibliotekarien ha organisationsförmåga och den största
ordning härska på alla områden inom biblioteket, böckerna vara på lämpligaste
sätt uppställda och det finnas praktiskt ordnade och så fullständiga kataloger som
möjligt. Även i små bibliotek är en god katalog av stor betydelse; det är icke
värt att lita på sitt eget minne. Det finns bibliotekarier, som äro som levande
kataloger och mena, att de kunna undvara andra — men det är bra synd om
deras efterträdare. Bibliotekarien bör heller icke själv besvara alla frågor. I
många fall gör han bättre i att lära vederbörande att själv leta reda på vad han
önskar. Jag vet, att man tycker det går långsammare, är besvärligare, men har
man en väl uppställd och lätthanterlig katalog, t. ex. en s. k. ordbokskatalog,
samt goda uppslagsböcker och har något så när gott om tid, så bör man göra
sig besväret att undervisa om deras begagnande. Att bibliotekarien själv skall
ha vana att använda dem, följer väl av sig självt. Bibliotekarien behöver ej
vara som en levande encyklopedi, men han bör veta, var han bäst skall söka
en begärd uppgift. Vi hava nog alla exempel på vilka många olikartade frågor
vi få att besvara. Vi måste inom en liten stund söka litteratur om t. ex. husdjurens
sjukdomar, franska revolutionen, Goethe, Fredrika Bremer, om prästerna
hade peruk på 1700-talet, samfärdsmedlen, timmerflottning, och ibland få vi rätt
så besvärliga nötter att knäcka: om en viss liten amerikansk vikt, som ej står i
något engelskt lexikon, hurudan väderleken var sommaren 1754, när ricinoljan
började användas i Sverige.
Det är ibland icke så lätt, men vi få ej vara rädda för besväret. Bibliotekarien
måste vara tillmötesgående så långt hans förmåga sträcker sig och en
fråga får allt vara bra idiotisk, för att man skall ha rättighet att tillbakavisa den.
En oförsiktig min, ett förhastat ord och vi ha mist en låntagare, som det kanske
hade kunnat bli något av.
Bibliotekarien måste vara psykolog, han måste hava sitt nöje av att studera
människorna och han måste ha starkt sinne för humor. Han lär känna många
olika typer från den gamle pensionerade, något pedantiske mannen, som måste
ha sin rock hängande i närheten av kaminen och ser på termometern, innan han
slår sig ner i läsesalen och vilken liksom den gamla ensamma damen studerar
personhistoria, kalendrar, memoarer och en gången tids kultur, till mors lilla minsta,
som med ej alltid så rena fingrar griper sig an med »Puttes äventyr i
blåbärsskogen» eller den förtjusande »Kattresan». Från alla dessa, som skola ha den
nyaste romanen, den nyss utkomna och omdebatterade boken reserverad för sig,
till dem, som om och om igen läsa Flygare-Carlén och Blanche, Starbäck,
Ridderstad och Fredrika Bremer. Arbetaren, som läser elektricitet och mekanik,
kontoristen, som sysslar med stenografi och handelskorrespondens, den studerande
ungdomen, som söker litteratur till föredrag och uppsatser. Vi känna till de där,
som taga en »allvarlig bok» till söndagen, ibland Funcke, ibland Beskow eller
Söderblom, och den där — ofta en arbetare — som tillbringar timmar med att
välja ut ett arbete i psykologi, etik eller religionshistoria. Vi följa deras läsning
med intresse, ingripande eller på avstånd, allt efter som deras eget uppträdande
så vill.
Det är ofta ett ömtåligt kapitel.
Det har sagts mycket om bibliotekariens pedagogiska uppgift, huru han
skall lära människorna att läsa god litteratur, huru han skall uppfostra deras
smak från den enklare till den mera skolade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
