Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medmänniskor, gärna med små älskvärda »retoriska överdrifter». Genom sin resebrevsform har
boken ett något blandat innehåll; där förekomma skildringar från »Prinzessins» däck och
salonger, ett intressant stycke om Helgoland, ett kapitel från Antwerpen och en originell
avslitning med motiv från den »lilla livaktiga staden London». Huvudintresset knyter sig dock
till uppehållet på Kanarieöarna, vilka i förf:s livfulla framställning mot bakgrunden av »de
gråklädda plikternas mummel» te sig som sannskyldiga »Insulæ Fortunatæ» (»lyckliga öar»),
som dessa öar skola kallats av de gamla, ehuru identiteten lär vara något omtvistad. Mellan
sina berättelser om äventyrliga mulåsneritter och muntra upplevelser med reskamrater och
»infödingar» ger förf. också åtskilligt om folket, livet och förhållandena på öarna, och han
tangerar även flyktigt vetenskapliga problem, t. ex. frågan om den egendomliga, nu utdöda
urbefolkningen, guancherna. Även om vetenskapen torde ha delade meningar i en eller annan punkt,
måste man beklaga, att förf. i sina »lätt förrinnande sommarbrev», som han själv anspråkslöst
karakteriserar dem, icke ansett sig böra gå djupare in i de intressanta frågor, som han tydligen
tagit kännedom om både i litteraturen samt på ort och ställe.
»Resan till de lyckliga öarnu» är icke en bok med blott ett flyktigt dagsintresse, utan den
försvarar väl sin plats på bokhyllan. S. S.
Philip, J. B[entley]. Sommardagar i Sverige. Övs. [fr. eng.]. Fri. 1915.
258 s. Ill. 5:—.
Förf., en engelsk skriftställare från Aberdeen, har i 16 år tillbringat sin semester i vårt
land, genomrest det i olika riktningar och samvetsgrant sökt sätta sig in i och studera våra
förhållanden. Hans framställning har en för Sverige genomgående sympatisk, stundom, särskilt
när det gäller naturen, entusiastisk, och ofta, tyvärr, idealiserande prägel. Att han icke saknar
sinne för våra fel, konstaterar man nästan med tillfredsställelse, t. ex. i kapitlet »Uppsala»,
en stad, där »man som överallt annorstädes i Sverige skyndar långsamt», eller i stycket »Kaffe
och punsch» eller i jämförelserna mellan svenska och engelska umgängesformer, som knappast
utfalla till vår fördel, men kritiken är alltid mild och älskvärd.
Boken är avsedd för engelsk publik, och man måste livligt önska den en stor läsekrets
där, isynnerhet som vederhäftighet också är ett utmärkande drag och de små misstagen äro
oväsentliga. Men även i vårt land bör man finna stort intresse i att taga kännedom om vad
en främling har att säga, som sett på oss och Sverige med andra ögon än en tillfällig turists.
Det finnes åtskilligt att taga vara på även ur innehållssynpunkt, även om själva skildringarna
icke bjuda något nytt för en berest svensk; så kan t. ex. jämförelsen i kapitlet »Klasskillnad»
giva oss åtskilligt att tänka på.
Omkring en fjärdedel av boken är ägnad åt Stockholm, hälften åt andra platser och
trakter från Kullen i söder till lappbygd i norr; de sista 50 sidorna upptagas av allmänna
betraktelser. Vår lantbefolkning är föremål för förf:s livliga intresse — »i få om ens i något av
Europas länder åtnjuta odalmännen mera oberoende eller äro bättre ställda och mera
respekterade än i Sverige».
Översättningen är god, stilen enkel och lättläst. S. S.
Bendz, Emma. Söder om landsvägen. I prästkaret genom Vemmenhögs
härad. 3 uppl. Gle. 1916. 149 s. Ill. 1:75.
Någon har sagt, att landsvägen mellan Malmö och Ystad delar Sverige i två delar, av
vilka den sydligare är den viktigaste. Det är denna, som fått namnet »Söder om landsvägen».
När författarinnan valde detta namn för sin bok, var det nog ett uttryck för hennes glädje och
stolthet över att hennes vagga stått just där. Av minnen från barndomshem och grann prästgård
har hon format en varmt tecknad kulturbild av stort intresse, en bild från svunnen tid. L. T.
Helger, Nils. Gåsborns socken i Värmland; ett försök till hembygdsbeskrivning
i historisk framställning. Nst. 1916. 151 s. Ill., kart., litt. 2:50.
Trots allt berättigat tal om ett växande lokalhistoriskt intresse i våra dagar är vår
historisk-topografiska litteratur fortfarande ganska sparsam, ett förhållande, vilket delvis förklaras av
de särskilda svårigheter, som äro förbundna med de i dylikt fall nödiga källforskningarna.
Varje arbete av ovan antytt slag är därför i regel välkommet, och framför allt blir det fallet,
när det utmärkes av så goda egenskaper som det här i fråga varande. Med en ledig stil och
en klar disposition tecknar förf. efter betydande källstudier sin värmlandssockens historia, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
