Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walter Scott och Viktor Rydberg. Några antydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast antydningsvis och i största knapphet behandla ämnet: Viktor Rydbergs
förhållande till Walter Scott.
Rydbergs planer på episka prosaverk med historisk bakgrund voro många
och skiftande. I Warburgs grundläggande levnadsteckning av Rydberg och de
av Warburg utgivna samlade skrifterna göra vi bekantskap med åtskilliga utkast
och brottstycken till aldrig fullföljda berättelser: Benoni Strand, Pierino Corsi,
Fyrtornet, Bödelns dotter och ännu andra. Man finner där, som Warburg
påpekar, hur skilda litterära riktningar och personligheter inverkat på den unge
Rydberg. Född så sent, att han började sin läsning och sitt eget författarskap,
först sedan den realistiska riktningen bemäktigat sig väldet, och påverkad av
liberalismens samhällsuppfattning, var Rydberg likväl i det väsentliga av sin rent
litterära smak bunden inom romantikens råmärken. I viss mån är hans
ställning därutinnan likartad med Fredrika Bremers. Hon företer ju en blandning
av romantik och realism, men var utan tvivel i sin konståskådning närmast
förent med den förra. Betecknande är, att hon låter Angelika i »Presidentens
döttrar» utveckla den romantiska teorien om skalden som medlaren. Till sin
läggning var ju Rydberg vida mindre böjd för att skildra vardagsliv, även om
det förgylldes och fiffades upp med romantiska tillsatser, än Fredrika Bremer;
hans smak och hans studier förde honom till fjärran tider och länder, till
själslivets gåtor och till spekulativa problem. För honom kunde Scott givetvis ej
få samma genomgripande betydelse som för tidsskedets framgångsrikaste
historiska romanförfattare, Topelius, som till läggningen var konservativ och i sin
skildring av Finlands historia i förhållande till Sveriges befann sig i en icke
ringa överensstämmelse med Scott, då han skildrade Skottlands hävder och
Englands, samt särskilt ägnade småfolk och allmoge ett varmt intresse. Av de
historiska diktverk Rydberg fullbordade är som bekant det tidigaste, Positivspelarna,
aldrig omtryckt, utan fortfarande tillgängligt endast i Jönköpingsbladet, där jag
ej haft tillfälle att ta kännedom om det. Warburg sammanfattar emellertid dess
allmänna litterära karaktär med orden: »den företer inslag dels ifrån
senromantikens skräck- och gräslighetsmotiv, vilka ju för övrigt ha sina förebilder redan
i förra århundradet, dels från den Dumas’ska följetongsskolans djärva äventyrligheter
och strider, dels slutligen från den demoniska naturfatalism, vilken, såsom
Hettner påvisat, i viss mån kan föras tillbaka till Goethes Wahlverwandtschaften.»
Redan här finns alltså ett medelbart inflytande från Scott genom Dumas. I de
fyra längre berättelser, som Rydberg fullbordade: Singoalla, Fribytaren på
Östersjön, Den siste atenaren och Vapensmeden, synes mig åter en omedelbar
påverkan från den store skotten göra sig gällande.
Singoalla uppbäres av en mysticistisk grundstämning, som visserligen icke
finnes hos Scott. Som helhet är den ju en utvidgad prosaåtergivning av dikten
Skogsrået och dess fränder hittar man hos Tieck. Vissa delar av sagan erinra
om andra romantiska motivkretsar. När Singoalla och Erland vigas enligt
vandrarfolkets ritual, minns man, att liknande scener älskades av vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
