Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sida av suggestionens betydelse för det sociala livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gadelius gjort bl. a. i de bekanta Verdandiskrifterna.[1] Den sida av suggestionens
betydelse inom det sociala livet, som jag nu närmast kommer att uppehålla mig
vid, är den suggestiva inverkan av biografbilder.
Redan i den kungl. prop. till 1911 års riksdag om biografer anföres dels
ett uttalande av Gadelius, där denne på flera ställen talar om den
suggestiva inverkan av dessa bilder, dels ett av undertecknad observerat fall, där en
gosse under påtaglig suggestiv inverkan av en film knivskurit sina kamrater.
Jag skall nu först söka att med ett par fall belysa en direkt suggestiv
verkan av en film.
Fall 1. Student, 22 år, nervös, såg en Lehmanfilm med kastning av porslin, lampor etc.
Vid hemkomsten fick han en tillsägelse av modern, blev förargad och kastade först tallrik, kniv
och gaffel och sedan brinnande lampan på modern.
Fall 2. Portier, cirka 40 år, alkoholist, hade 2 gånger efter biografbesök och åseende av
glaskrossningsfilms efteråt hemma gjort om detsamma, då han blivit förargad på hustrun.
Fall 3. Kypare, 36 år, alkoholist.
Fall 4. Ämbetsman, 42 år, alkoholist. Båda dessa hade gjort på samma sätt, den förre
mot sin hustru, den senare mot sin moster och vid upprepade tillfällen.
Fall 5. Hustru, cirka 25 år, nervös. Efter ett äktenskapligt uppträde hade försoningen
beseglats med biobesök, varvid en film med mord, vansinne, inspärrning etc. visats. På natten
etteråt ångestanfall och en ångestneuros under 1 vecka med fruktan för sinnessjukdom.
Utrymmet medgiver ej flera fall. Genom analys av egna drömmar ävensom
av barns och deras förhållande till handlingar finner man många spår av
biografbildeijs suggestiva kraft.
Vissa gester insuggereras ytterligt lätt, som man för ett par år sedan kunde
iakttaga på unga flickor, då Asta Nielsen ännu stod på höjden av sin skönhet
och sin konst. I vinter har man haft tillfälle att se detsamma på ynglingar,
som suggererats av Charlies satt att gå eller framför allt den amerikanska
hälsningen. I Västerås ha förra hösten ett par gossar, som stulit, av sin försvarsadvokat
framförts såsom suggestivt påverkade av »New-Yorks mysterier».
Man frågar sig ovillkorligen, varpå beror denna påfallande starka suggestiva
inverkan? Det torde bero på ett antal rätt olika förhållanden, av vilka de
viktigaste äro att söka framför allt hos egenarten av filmbilderna, men ändock till
en rätt väsentlig del hos en viss masspsykologisk egenart hos biografpubliken.
Biografbilden verkar dels direkt och omedelbart, dels indirekt efteråt såsom
minnesbilder. Vid vårt tänkande begagna vi oss av olika minnesbilder, dels
av ord (framför allt hörda, men även sedda), dels av andra bilder och då hos
flertalet av synminnesbilder. Dessa äro av växlande styrka, dels hos olika
individer, dels hos samma individ under olika betingelser. Biograf bilderna äro av
flera skäl, som utrymmet ej medgiver ett ingående på, i stånd att giva starkare
minnesbilder än flertalet fotografier, skioptikonbilder, tavlor, etc. och än flertalet
av de vardagliga upplevelserna. Dessa minnesbilder äro alltså i en synnerligen
gynnsam belägenhet att kunna utöva sin suggestiva verkan även en tid framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
