Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modern tysk bokkonst. ett eftermäle till den tyska bokutställningen i Stockholm 8 okt.—12 nov. 1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kända Simplicissimustecknarna med Th. Th. Heine i spetsen, bland vars originella
och suggestiva omslag även märktes flera till översättningar av nordiska författare som
Strindberg, Heidenstam, Selma Lagerlöf, Knut Hamsun m. fl. Vidare förtjäna
nämnas F. H. Ehmcke, tillhörande en något äldre generation, representerad å
utställningen bl. a. av ett särdeles lustigt miniatyrgalleri av Bellmansfigurer i
silhuett, vitt på svart, E. Preetorius, speciellt lyckad i sina Biedermeiertyper, på
kornet tagna utan spår av sentimentalitet men i stället omgjutna av ett skimmer
av oemotståndlig humor, den mera skarpt satiriserande Pascin, Alfr. Kubin, C.
Orlik, K. Walser, Czeschka, E. Weiss och Paul Scheurig, den sistnämnde
utställande en serie av för Ullstein förlagets tidskrift Die Därne utförda briljanta
omslagsteckningar, hypereleganta utan faddhet. Särplatser för sig bland den redan
långa raden av framstående konstnärsnamn intager Steiner-Prag med
ultramoderna litografier, illustrationer till Meyrinks märkvärdiga juderoman Golem samt
Bossert, som återupptagit det gamla träsnittet, för vilket han söker nya
uttrycksmöjligheter genom en raffinerad motsättning av ljusa och mörka plan mera än
genom ett minutiöst utmejslat linjenät.
I detta sammanhang bör även några ord ägnas det ända från medeltiden
stammande ex-librisbrukets återupplivande i våra dagar. Mycket har syndats —
ej minst i Tyskland — inom denna vanskliga genre, vansklig ej minst genom
det intrång den fria konstskapelsen härvidlag gärna röner från
bokägaren-uppdragsgivarens sida. Utställningen ägde emellertid att uppvisa åtskilliga
bokägaremärken, som ehuruväl av vitt skilda typer voro i lika mån ägnade att avväpna
en på förhand oblid kritik: Jos. Sattlers originella kompositioner, djuptänkta utan
affektion, och de mera gammaldags vapenexlibris, vilka signerats av den redan i
annat sammanhang omnämnde Otto Hupp, utmärkta genom en linjeföring, som
i sin högt uppdrivna konstfärdighet ovillkorligt förde i åtanke yrkesskickligheten
hos renässansens stora tyska mästare på teckningens område, Albrecht Dürer eller
kanske snarare en »Kleinmeister» Beham, den mest framstående av hans lärjungar.
Allt som allt råder inom den tyska bokindustrien även i fråga om bokens friare
konstnärliga utsmyckning samma rastlösa verksamhet, som redan konstaterats på det
rent typografiska området, tagande sig uttryck såväl i sökande efter nya uttrycksmedel
för den moderna konstens säregna syn på tingen som i strävan att ingjuta nytt liv i de
nedärvda. Ekonomiskt möjliggöras dessa konstnärliga strävanden genom en
framsynt och konstförståndig ledning av de stora förlagen, liksom typografiens
moderna utveckling i Tyskland först framkallades och alltjämt uppbäres av de
inbördes om allmänhetens gunst tävlande stilgjuterierna. I överensstämmelse
härmed sökte också de ledande förläggarfirmorna att genom urval av typiska
publikationer, präglade av omsorgsfull typografi och gedigen konstnärlig
utsmyckning, å utställningen framhålla sina resp. insatser på bokkulturens område. Och
härvid framträdde ytterligare den redan framhållna populära tendensen hos våra
dagars tyska bokkonst, i det att dessa insatser visade sig ingalunda uteslutande
eller knappast ens i främsta rummet tillkomma förläggare av praktböcker som Bruno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
