Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smålandslitteratur. I. Kronobergs och Jönköpings län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultaten bl. a. i Sv. fornm. fören. tidskrift, bd. 2, s. 207 ff. (»Fornlemningar i
Vestbo härad»), bd 3, s. 245 ff. (»Minnen från stenåldern i Småland») och i bd.
4, s. 1 ff. (»Fornlemningar i Torskinge och Ås socknar»), s. 90 ff. (»i Finveden»)
samt s. 239 ff. (»i Vestbo och Östbo härader»). Folkskolinspektör K.
Kjellmark har behandlat södra Smålands forntid bl. a. i »Utkast till beskrifning
över Kronobergs läns förhistoriska fornlämningar och fynd» (1911, 102 s., pris
0:75) samt i »Från södra Smålands förhistoriska tid» (i Ur Värends historia, se
ovan). — Någon modern översikt över Smålands runminnesmärken finnes icke.
»Två småländska runstenar» av särskilt historiskt intresse (Forsheda- och
Ryssbystenarna) ha beskrivits av prof. O. v. Friesen i Meddel. fr. norra Sm.
fornm.fören. 1, s. 3 ff. (1907). — En populär översikt över »det äldsta Småland»
lämnar Per Stolpe i Sv. turistför. årsskr. 1916, s. 122 ff.
Om Smålands första kristnande berättar legenden om den helige Sigfrid
(latinsk avfattning fr. omkr. 1205, även i medeltida svensk översättning, utg. bl. a.
av G. Stephens i Fornsvenskt legendarium, d. 2, Samlingar utg. av Sv.
fornskriftsällsk. 7, 1858), vilken legend även innehåller den bekanta tidigaste
skildringen av Värend.[1] I viktiga punkter strider legenden mot den isländska
sagotraditionen, och nyare författare ha i allmänhet anslutit sig till den senare. I
Läsning för folket 56, s. 113 ff. (1890) har C. O. Arcadius givit en populär
skildring av »den helige Sigfrid». Hans Hildebrand har i en uppsats i
Historisk tidskrift 1891, s. 73 ff. undersökt de olika källorna till berättelsen om »St.
Sigfrid och hans mission» och kommit till det resultatet, att även om det är
möjligt att en från Norge kommande engelsman Sigurd eller Sigfrid predikat
kristendomen i Värend, så kan det ej ha varit han, vilken, som legenden
uppgiver, har döpt Olof Skötkonung.
Den till Bländas namn knutna sägnen om Värends kvinnors tappra ingripande
i striden mot danskarna möter — låt vara i mycket mager form — första
gången i tryck i växjöbiskopen och kyrkohistorikern Johan Baazius’ 1642 utgivna
Inventarium ecclesiæ Sueogothorum (s. 46). Sedan männen stupat, fördriva
kvinnorna fienden och få till belöning samma arvs- och giftorätt som männen. Det
är allt. Sägnen och dess samband med den värendska sedvanerätten beröres
även — dock under en viss reservation mot sannolikheten — av Sveriges
förnämste rättshistoriker i äldre tid J. Stiernhöök i De jure Sueonum et Gothorum
(1672, s. 186). Som förut nämnts, är det först med Peter Rudebeck, som man
får hela Blända-sägnen i all dess blomstrande detaljrikedom. Den återfinnes
sedan i de flesta framställningar rörande Småland och i redogörelser för
forntidens och medeltidens historia. Även i »skillingtrycket» från 1700-talet möter
man flera gånger under växlande titlar historien om »det svenska fruentimrets
uråldriga beröm och ädelmodighet eller kort berättelse om Värns-härads rätts
upphof och begynnelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
