Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smålandslitteratur. I. Kronobergs och Jönköpings län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har rått skiftande meningar om, på vilken punkt de av sägnen skildrade
tilldragelserna lämpligast böra placeras in i historien. De sista gissningarna ha
framställts av E. Svensén i den av Smålands nation i Uppsala utgivna skriften
Från Småland (1893, s. 25 ff.) och av förf. till beskrivningen över Blädinge
socken i Ny Smålands beskrifning (Allbo härad, s. 114 ff.). G. O.
Hyltén-Cavallius, som i Läsning för folket 7, s. 228 ff. (1841) ger en upplysande
redogörelse för sägnen, stannar vid att hålla för troligt, att denna bygger på
en verklig händelse, men låter vara osagt när, var och huru denna händelse
tilldragit sig. Som ovan nämndes, hade redan Stiernhöök ställt sig
tvivlande gentemot sägnen. Ännu mer är detta fallet med en annan av våra
förnämsta rättshistoriker C. J. Schlyter. I en avhandling »Om den så kallade
Värends härads arfsrätt» (ingående i hans Juridiska afhandlingar, h. 2, s. 173
ff., 1879) har han utrett det sannolika ursprunget av sägnen. »Denna s. k.
folksägen är», förklarar han, »icke annat än en dikt, först uppfunnen såsom ett
försök att förklara uppkomsten av Värends urgamla arvsrätt och sedan spridd
bland lärda och olärda, trodd, försvarad och förskönad genom tillsatser av nya
dikter.»
Av den Iag, efter vilken man dömde i den medeltida småländska Värends
eller Tiohärads lagsaga, har endast bevarats kyrkobalken, utg. bl. a. av Schlyter
i Sveriges gamla lagar, d. 6, samt i nysvensk tolkning av A. Bratt i
Kyrkohistorisk årsskrift 1905, s. 149 ff.
Den nyare tidens genombrott i Sverige betydde för Småland en tid av starka
oroligheter. Två av de uppror, som Gustav Vasa hade att bekämpa, voro helt
eller delvis lokaliserade till detta landskap. Det första av dessa, det s. k.
»Västgötaherrarnas uppror», har skildrats av A. G. Ahlqvist i en Uppsala-avhandling
med titel Om oroligheterna i Småland och Vestergötland år 1529 (1863, 59 s.).
Om det andra, »Dackefejden», handlar en annan akademisk avhandling: G. A.
Ling, Öfversikt af Dackefejden (1869, 64 s.). Den gamla, ännu i Emil
Hildebrands utmärkta skildring av Gustav Vasas regering i »Sveriges historia intill
tjugonde seklet» framträdande uppfattningen är, att Nils Dacke besegrades i en
stor drabbning vid Åsunden i södra Östergötland. I en övertygande undersökning
av »Dackefejden och det s. k. slaget vid Åsunden» (först tryckt i Historisk
tidskrift 1907, sedan i den ovan s. 82 omnämnda samlingen Ur Värends hist.)
har emellertid prof. A. Stille visat, att den vanliga framställningen är i sig själv
mindre antaglig och saknar stod i de bästa samtida skildringarna av
krigshändelserna. Den avgörande striden måste antagas ha stått på gränsen mellan
Virserums och Stenberga socknar i Småland. — I en detaljrik men föga
genomarbetad och överskådlig avhandling har Gustaf Berg lämnat »Bidrag till den
inre statsförvaltningens historia under Gustaf den förste hufvudsakligen i afseende
på Småland» (1893, 307 s., pris 2:50).
Småland var gränslandskapet mot Danmark och blev därför skådeplatsen för
danskars och svenskars fejder. I skildringarna av nordiska sjuårskriget 1563—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
