Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tysk kulturhärd och dess verksamhet under kriget - Om den lokala kontrollen över den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besättningen, ber jag att i mitt folks namn få uttala vårt hjärtligaste och uppriktigaste
tack.» Denna är den enda av de från fånglägren anförda skrivelserna som ej
på något sätt talar om fångenskapens bitterhet eller enformighet.
Av vad här berättats om doktor Schultze framgår att han är en besläktad
ande med vårt folkbildningsarbetes främste man, professor Knut Kjellberg. Båda
ha mången gång osökt fört i min hågkomst minnet av en av Sveriges ädlaste
söner, en man om vilken det kan sägas, att större beröm gives icke än det att
bli liknad vid honom, nämligen Artur Hazelius. Det är samma okuvliga energi
och brinnande nit, samma ljusa förhoppning för och oändliga kärlek till
livsverket, samma omutliga och odelade offrande av den egna kraften, samma
ansvarsfyllda allvar inför kallet. Det är det obrottsliga tillämpandet av Artur
Hazelii valspråk: Ingen dag spårlös. Och därför inger jämförelsen med doktor
Schultze ej någon känsla av tröstlös avund utan av djupt känd tacksamhet över
vad vi själva äga.
Hell professor Knut Kjellberg! Gurli Linder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
