Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studiecirklarnas genombrottsår i det svenska folkbildningsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett par punkter var folkbildningsmännens välvilliga intresse emellertid
förenat med någon oro för de nya principerna. Redan den radikala tillämpningen
av satsen om en folkbildningsrörelse, således inte bära en verksamhet för utan
också helt genom folket, var inte så alldeles lätt att komma till rätta med. I
allmänhet inga ledare och lärare från de högre, litterärt bildade samhällsklasserna utan
allt baserat på folkets självhjälp — organisationsarbetet helt i medlemmarnas hand
och så självstudier på grundvalen av de på det sättet uppkomna boksamlingarna!
Skulle det verkligen vara en framkomlig väg?
Det fick nu gå med den »utopien» hur som helst, ett faktum var, att
folkbildningsarbetet verkligen i denna form tycktes ha förutsättningar att bli en
folkrörelse, direkt, buren av »folkets» eget intresse, dess egen medverkan, på ett
helt annat sätt än både i de gamla sockenbiblioteken och de nya föreläsningsföreningarna.
Skulle inte detta intresse kunna tillvaratagas på ett mera fruktbart
sätt för det allmänna bildningsarbetet med undanröjande av de risker den
inslagna utvecklingen innebure i rent organisatoriskt hänseende?
Vilka voro då dessa risker? De skulle kunna sammanfattas i farhågan för
splittring av krafterna i ett arbete, som borde vara gemensamt, därför att de
intresserade hade ett och samma mål. Första försöket att komma till rätta med
varandra i den punkten skulle tydligen göras på det allmänna folkbildningsmötet
1907, det hade jag på känn, redan när jag reste upp, och jag fick bekräftelsen
i kand. Axel Hirschs inledningsföredrag omedelbart före mitt eget. De två
huvudanmärkningaina voro, att studiecirklarna endast kunde komma att omfatta
den i folkföreningarna organiserade underklassen med uteslutande av stora lager
i medelklassen, vilka också väl behövde hjälp med sitt självbildningsarbete, samt
att studiecirklarnas många föreningsbibliotek — ett på varje möteslokal — vore ett
oförsvarligt slöseri med arbetskraft och penningar. Härigenom restes stora
svårigheter för samlandet av alla intresserade krafter i en kommun omkring arbetet att
få till stånd ett väl skött, rikhaltigt och i alla avseenden fullgott allmänt bibliotek
för alla kommunens invånare. Borde inte den levande kraft, som visade sig vara
till finnandes i de stora folkföreningarna, kunna samlas i gemensamt arbete och
gemensamma uppoffringar omkring ett till varje föreläsningsförening knutet
kommunalt bibliotek? Studiecirklarna i föreningarna kunde ju arbeta lika bra eller
bättre på grundvalen av detta för kommunen gemensamma bibliotek som på
grundvalen av ett föreningens eget bibliotek.
Diskussionen fördes hela tiden från känd. Hirschs och hans meningsfränders
sida med lika livligt som uppriktigt erkännande åt de stora folkföreningarnas insats
i bildningsarbetet genom studiecirkelverksamheten, men dennas representanter voro
alldeles oemottagliga för de anförda skälen. Huvudsaken för oss var, att den
kraftsumma i bildningsarbetet, som de stora folkföreningarna kunde sätta in, aldrig
skulle bliva uttagen och lämna sin fulla avkastning, om inte medlemmarna själva
finge vara med i organisationens upprättande redan från grunden och helt bära
ansvaret för dess bevarande och utveckling. Dessutom sade också vår erfarenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
