Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionshistorien i folkbildningsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkande. Vi möta där ur typologisk synpunkt så intressanta företeelser som
ateistiska religionsformer, vilka för övrigt också så smått börjat vinna proselyter i
vår egen världsdel.
*
Det skulle vara lönlöst att söka dölja för sig att de religionshistoriska
forskningarna, isynnerhet när de göras tillgängliga för den stora allmänheten, kunna
skapa konflikter med de hävdvunna religiösa trosföreställningarna. Det skulle
kunna gå mer än en på samma sätt som det gått den munk, om vilken det
förtäljes, att han, när Buddha låg på sitt yttersta, tilltvingade sig tillträde till
mästaren, emedan han anfäktades av svåra tvivel. Vad som oroade honom
var, att så många olika lärare påstodo, att just den lara de förkunnade, var
den enda rätta. Då nu dessa läror inbördes avveko från varandra, stod man
inför problemet: vern hade rätt? Det lönar sig icke att söka möta frågan med
en hänvisning till människornas frälsningserfarenhet, eftersom vittnesbörd kunna
företes från var och en av de inbördes skiljaktiga religionerna, att människor
genom dem upplevt sin frälsning.
Det historiska studiet av religionen giver vidare vid handen, att varje
religion är en föränderlig storhet. Den är ingen klippa, mot vilken tidens böljor
maktlösa bryta sig; den liknar snarare en av dessa gamla domer, varpå
århundraden hava byggt, och som innesluta partier av olika stilarter, moderna
restaurationsförsök ej att förglömma. Det historiska studiet lägger med ett ord
också den religiösa begreppsbildningen under relativitetens lag.
Man kan icke här undkomma sanningskravet genom att söka på något sätt
eliminera bort det ur livsåskådningens sfär och ersätta det med nyttans eller
livsbefrämjandets synpunkt. Låt så vara, att hela den empiriska verkligheten
innerst sprunge fram ur en medvetandets viljeakt. Man har därur velat härleda
vår rätt att postulera såsom sant, vad som främjar vårt andliga livs innehåll
och rikedom. Men om den viljeakt, som konstituerar den religiösa tron,
kommer i strid med den, som konstituerar den empiriska verkligheten, därigenom att
deras skapelser icke kunna förenas, kan denna viljans söndring vara livsfrämjande
för personligheten?
I sanningshänseende kan och får, som redan framhållet, ingen åtskillnad
finnas mellan den förutsättningslösa forskningen och populariseringen av dess
resultat. Mänskligheten kan icke av fruktan för de okända trakter, dit vägen
leder, vägra att gå framåt. Den måste tillägna sig den optimistiska
uppfattningen, att intet bör fruktas så mycket som att leva i en villfarelse.
För folkbildningsarbetet kan som rättesnöre uppställas samma grundsats som
Knut Kjellberg uttalade i sin motion om kristendomsundervisningen vid 1911
års riksdag: »Den radikala förändringen skulle endast bestå däri, att man icke
såsom hittills skulle lägga en auktoritativ och dogmatisk utan en historisk
synpunkt till grund för religionsundervisningen i våra offentliga skolor.»
Torgny Segerstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
