Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det talte og det skrevne ord i folkeoplysningens tjeneste
- Lux in Tenebris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUX IN TENEBRIS.
Då fransmannen Louis Braille i början av 1800-talet uppfann den
reliefskrift för blinda, som efter honom kallas den brailleska punktskriften,
skänkte han åt de synen berövade en gåva, jämförlig med den, som de
gamla fenicierna med bokstavsskriftens införande på sin tid gav mänskligheten.
Föregående blindskrifter voro nära nog lika svårtydda som den forntida
bildskriften. Den brailleska punktskriften, som, grundad på olika sammanställningar
av punkter till ett antal av högst sex inom en varje tecken begränsande
tänkt rektangel, är sinnrikt anpassad efter beröringssinnets egenheter, läses lätt
och obehindrat med fingerspetsarna och möjliggör till och med ett samtidigt
uppfattande av flera stavelser. Till det brailleska systemets många fördelar
kommer ytterligare den, först på senare tid upptäckta, att vid mångfaldigande, då
man använder textklichéer av bleckplåt, tryckning kan ske på papperets bägge
sidor.
I de större kulturländerna har under utnyttjande av denna fördel produktionen
av Braille-böcker under de sista decennierna nått en betydande utveckling,
och många äro där de blinda, som tack vare möjligheten att till billigt pris
erhålla egna stüdieböcker skaffat sig bildning och kunskaper och därigenom
skapat sig en god ställning i samhället. Hur bar i detta avseende vårt land
följt med utvecklingen? Alltsedan 1892, då Förening för blindskrift bildades,
har det fria upplysningsarbetet bland våra blinda blott befordrats genom ett De
blindas förening numera tillhörigt lånbibliotek, vars bokbestånd huvudsakligast
utgöres av för hand avskriven uppbyggelse- och förströelselitteratur. Det hos
de blinda på grund av isoleringen från synvärlden starkt framträdande
kunskapsbegäret har här ej blivit tillfredsställt. Den blinde, som vill framåt,
behöver såsom motvikt mot den fysiska defekten äga ett större mått av kunskaper
än den seende, och därför än oeftergivligare än denne äga tillgång till egna
böcker. Först sent har denna enkla sanning trängt igenom även i vårt land.
På initiativ från de blindas eget håll grundades den 26 maj 1916 Stiftelsen
De blindas bokfond, och hade de av saken närmast intresserade därvid glädjen
och förmånen att såsom ordförande för stiftelsen vinna Folkbildningsförbundets
ledare, professor Knut Kjellberg. Denna stiftelse har satt som sin främsta
uppgift att förlägga och till billigt pris utgiva läroböcker, god litteratur och
musikalier i stereotyperade upplagor på punktskrift. Stiftelsen vill även genom
upprättande av stipendier verka för en högre intellektuell utbildning av
begåvningarna bland Sveriges uppväxande blinda. Trots den korta tid som stiftelsen
varit verksam har tack vare enskildas intresse och offervillighet dess grundfond
redan blivit så stark, att ränteavkastningen medgivit förlagsverksamhetens
begynnande. Sålunda ha hittills utgivits följande tvenne arbeten: Tysk grammatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0153.html
