Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förhållandet mellan skolornas boksamlingar och de allmänna bibliotekens ungdomsavdelningar
- Dagspressen och biblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGSPRESSEN OCH BIBLIOTEKEN.
Av Folkskollärare Georg Lindberg.
Ellen Key säger i sin bok Folkbildningsarbetet:[1] »I medeltal är en halvtimme
om dagen tillräckligt för tidningsläsandet, och även den stunden är fruktbar,
endast såvida den framalstrar självverksamhet.» — Det var först i dess 2:a
upplaga, jag gjorde bekantskap med omskrivna arbete och således 10 år efter
dess tillkomst. De anförda orden blevo för mig i förstone ett exempel på hur
raskt utvecklingen går i våra dagar, hur fort även tankar och idéer åldras. Det
förefölll mig, som om Ellen Keys ord för 10 år sedan kunnat vara en god
folkbildningsregel men idag med pressens nuvarande gedigna innehåll, voro de endast
andligt snobberi. — Jag menar naturligtvis icke i Ellen Keys mun, ty med
hennes kunskaper, bildning och uppgifter låter det nog naturligt, men för dödliga
av t. ex. min kvalité torde det nog bli, vad jag kallat snobberi. Men det finns
naturligtvis icke heller någon anledning att tänka annat än att Ellen Key i den
nya upplagan av Folkbildningsarbetet behållit det anförda yttrandet oförändrat
med fullt medvetande om arten av dagspressens innehåll. Trots pressens
nuvarande gedigna innehåll har Ellen Key tydligen ansett den vara en fara för en
fördjupad folkbildning, och det behövs ju icke lång eftertanke för att inse, att
med den nuvarande redigeringen av dagspressen, varmed den kommit in på
tidskriftslitteraturens område, har den blivit en sak på gott och ont.
För att börja med det goda så torde väl dagspressens stora spridning inom
alla samhällslager vara det mest framträdande. Härigenom är ju goda utsikter
till, att vad pressen bjuder på av uppsatser inom olika kunskapsområden blir i
vidsträckt grad läst, och därmed finns en möjlighet till ett väckt intresse av
fördjupade kunskaper. — Men i detta kan även ligga en fara. Varje dags
nummer innehåller något, som väcker intresse. Och otroligt är ju icke, att härav
kan framalstras en allmän liknöjdhet för det gedignaste arbete i uppsatsväg,
läsaren kommer att se uppsatsen såsom ett tillfällighetens barn.
Dagspressen får nu spela vilken roli som helst i folkbildningsarbetet; för mig
framstår den i alla fall som en värdefull litteratur, vilken vore värd ett bättre
öde, än vad som i allmänhet kommer den till del.
Låt oss taga några nummer av våra större dagliga tidningar och se på dess
innehåll. Den dag jag läste Ellen Keys här berörda bok innehöll Stockholms
dagblad bland annat följande:
När vi fingo våra kamrar av E. R.
Ny lyrik av O. R—s.
Den bortdöende idyllen av Hjalmar Alving.
Ett folkpsykologiskt panorama av fil. d:r O. Wieselgren.
»Patron Carl» — ett värmlandsoriginal från 1700-talet av Lotten Dahlgren.
Mamsell Fredrikas bikt.
Læstadius gärning. — Hur den nya tiden verkat av V. L.
Detta utgör sammanlagt ett tiotal spalter.
[1] Del I, kap. Folkskolan, pressen, s. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0183.html
