Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behovet av ett kommunalt centralbibliotek i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den uppfostran, som ett stort folkbibliotek i huvudstaden kan och skall
utöva, hör emellertid icke blott ett flitigt umgänge mellan allmänheten och
böckerna. Det är icke fråga om en automat, där besökaren under vilka förhållanden
som helst får trycka på en knapp och utan vidare erhålla vad som helst. Där
behövs hjälp och ledning vid bokurvalet. Där erfordras personer vid utlåningsdisken,
vid denna tröskel mellan de besökande och bokförråden, personer, som
förstå, att vilken bok som helst icke passar i vilka händer som helst. Vi ha
haft låt vara enstaka men nog så ledsamma missgrepp i den vägen här i Stockholm.
Visserligen skall ingen censur i vanlig mening utövas vid utlåningsdisken,
men förnuftig ledning kommer alltid att behövas, då det gäller urvalet av böcker
till den ene eller andre och ej minst då det gäller unga boklånare samt i
övrigt alla dem, som inför katalogernas och hyllornas rikedom icke veta var de
skola börja.
Vidare skall själva byggnaden och dess inredning verka uppfostrande. Den
inträdande skall förnimma, att han befinner sig i ett tempel, invigt åt de högsta
idéerna, åt det sanna, det goda och det sköna, och åt den stolta uppgiften att
på det intellektuella, det etiska och estetiska området höja och utveckla
människor samt att skänka dem nya och djupare kunskaper, förädla deras känsloliv
och skänka dem glädje. Tystnaden i läsesalarna skall framtvinga disciplin, grundad
på hänsynen till andras behov av stillhet; och för visso behöva människorna i
vår tid en tillflyktsort från jäktet och larmet in i stillheten för att där söka ro
till inre samling. Ja, helgdagsstämning skall i bibliotekets salar möta mången,
som kanske eljes icke möter något sådant i livet.
Och de tusen och åter tusen böckerna skola i växande antal bliva de tysta,
tjänstvilliga tempeltjänare, som till sökande och andligt hungrande människor
bära ljus och värme, vare sig de påkallas för att skänka rikare kunskaper eller
för att ge stoff åt fantasien eller för att bringa sprudlande glädje eller för att
skapa en djupare livssyn.
Måtte snart randas den efterlängtade dag, då vi få öppna portarna till ett
huvudstadens ljustempel, där böckerna skola göra växande skaror av medborgare
till delägare i den andliga kulturens rikedomar och bidraga att i vida kretsar
sprida ljus och vetande, uppbyggelse och glädje.
*
Föredrag av andre inledaren, Förste bibliotekarien Gustaf Adde.
Den av Stockholms stadsfullmäktige tillsatta kommitté[1], som fått i uppdrag
att utreda frågan »om och i vilken utsträckning ett centralbibliotek för
Stockholm må kunna åstadkommas», avgav i september 1912 ett betänkande med
förslag till ordnande av huvudstadens kommunala biblioteksväsende.
För frågans utredande och för att tydligt uppvisa att behovet av ett
kommunalt centralbibliotek verkligen vore stort lämnade kommitterade till en början
en redogörelse för vad som i fråga om bibliotek redan förefunnes i Stockholm.
Vissa vetenskapliga specialbibliotek, såsom Vetenskapsakademiens, Karolinska
institutets bibliotek, Nobelbiblioteket m. fl., kunde utan vidare lämnas åsido, då
de hade uppgifter att fylla, som ej stodo i samband med ett kommunalt
centralbiblioteks. Uppmärksamheten riktades å ena sidan på den i huvudstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
