Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Biblioteksreklam.» (Diskussion vid S. A. B:s tredje årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpligt är nog att bilda verkliga små klubbar, där det hålles en smula på formerna.
Dels är det ju lärorikt, och dels sätter det en smula styrsel på det hela. I en
sådan pojkklubb, som jag besökte i New Yorks ghetto, gjorde bibliotekarien
själv mycket litet. D. v. s. hon hjälpte pojkarna med deras bokurval och var
alltid närvarande vid deras möte, men annars sköttes underhållningen helt och
hållet av dem själva. De berättade innehållet av de böcker de läst under de
sista 14 dagarna. Var detta ibland inte tillräckligt för att fylla ut tiden, voro
alla tydligen försedda med en rad favoritnummer, som de när som helst kunde
avleverera. Om det nu berodde på naturlig formtalang hos dessa pojkar eller
förvärvad vana — alltnog, jag har aldrig någonsin sett en sådan säkerhet i
uppträdandet hos barn i den åldern (de voro väl ungefär en 12—15 år) och en
sådan fullkomlig kräsenhet i ordvalet. Här i Sverige, där vi ju väl måste säga,
att skolorna hittills lämna mycket litet tillfälle till fritt föredrag och resultatet
också är därefter, tror jag, att något i denna väg skulle vara mycket välgörande.
För de mindre barnen ha vi så sagostunderna, vilka väl knappast behöva
någon särskild rekommendation. För barn, som ej hemma kunna få höra några
sagor, är det väl en liten flik av himmelen, som biblioteket på detta sätt kan
visa för deras hänryckta ögon och därmed förvärva sig en tacksamhet från
dessa barn, vilken kanske varar hela deras liv. När ett litet sagostundsbarn blir
stort, kommer det säkert att bli en god vän till biblioteket och hjälpa det fram
efter sin förmåga. Man vet aldrig, vad det barnets ord en dag kan komma att
betyda.
Inte heller de allra minsta småttingarna lämnar man helt åt sitt öde i Amerika.
Jag har varit med om särskilda bilderbokstimmar för dem. Det var i ett
av immigrantkvarteren på New Yorks östsida, och företaget var nog visserligen
mera en praktisk än en ideell åtgärd. Man kunde helt enkelt inte släppa deras
i bästa fall renslickade händer — det var ofta det högsta resultatet av
bibliotekariens tillsägelse om tvättning — lös på de dyrbara bilderböckerna utan fick
använda detta sätt för att få ett begränsat antal, som man kunde hålla ögonen
på. Kvar står ju emellertid det rörande faktum, att man inte helt enkelt ger
dem på båten, när de ännu äro för små att läsa och någorlunda hantera
böcker. Man kan nog förresten gott förstå, att bibliotekariens hjärta blir rört av att se ett
litet bylte, som dragits med till biblioteket av någon äldre syster, som har henne
om hand och som för att hon är för liten måste lämnas utanför disken och
sedan kan få sitta alldeles bortglömd och längta in till sagorna.
Jag har nu gått igenom de flesta av de metoder jag känner till, genom vilka
ett bibliotek aktivt söker dra allmänheten till sig.
Naturligtvis kommer det för tämligen lång tid framåt att för många kännas
motbjudande, att böckerna på detta sätt utbjudas mer eller mindre som en
handelsvara. Den åsikten kommer väl alltid att förfäktas, att den för vilken böcker
verkligen ha något värde alltid söker sig fram till dem och att biblioteken
genom restriktiva åtgärder snarare än propaganda skulle vinna de värdefullaste
resultaten av sitt arbete. Tyvärr ligger det kanske nära till hands, att just de
personer, som komma att ägna sig åt biblioteksverksamhet, själva ha haft detta
starka begär efter böcker och bli de ivrigaste anhängarna av denna åsikt. Och
visserligen är det sant, att denna kärlek till böcker kan vara en gudagåva, men
den är som alla gudagåvor tunnsådd. I de överväldigande flera fallen är denna
kärlek någonting som måste väckas, en vana som måste förvärvas. Man kan
kanske tycka, att denna vana borde vara förvärvad redan i skolan och ej är en
bibliotekets sak. För biblioteket vore det ju en stor hjälp, om så vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
