Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom Karlfeldts ståtliga Klagosång över en lantman i »Flora och Bellonas» Urkraftig och
jordfast är den bild, som tecknas av bonden Isak, mannen som började, som först satte spett
och spade i vildmarken. Bortkommen och barnslig i allt, som inte rör hans jord och hans
djur, sköter han sin gård med seg energi, med omsikt och klokhet, och där han går stadig
och trygg och sår sin säd, ligger det något av religiös helgd över honom och hans arbete. F. H.
Hauptmann, Gerhart. Kättaren från Soana. Övs. [fr. ty.] av Ivar Norberg.
Sv. andelsförl. 1918. 162 s. 4:50.
Nobelpristagaren Hauptmann lämnar en extatisk skildring av hur kärleken besätter en ung
katolsk präst. Det är kärleken som allt överväldigande natur, den store Eros som den store
Pan — ett gammalt motiv, format på nytt. F. V.
Keller, Gottfried. Gröne Henrik. Övs. [fr. ty.] av Teresia Eurén. D.
1—4. Nst. 1917—18. (1, 2 à) 4:—, (3) 5:25, (4) 9:—.
Kellers Gröne Henrik, som under en lätt förklädnad skildrar förf:s eget liv, är ett av
dessa diktkonstens mästerverk, vars gestalter ej glömmas, sedan man slagit bokpärmarna
samman, utan outplånligt leva i ens minne. Innerst beror detta dels på att boken är en
hänsynslöst uppriktig självbekännelse, dels på huvudpersonens djupt allmänmänskliga karaktär:
var och en känner igen så mycket av sig själv, när han läser om honom. Man kan t. ex. ej
låta bli att le, när, under det man fördjupar sig i Henriks berättelser om sina barndoms- och
ungdomsår, det ena minnet efter det andra av, som man trodde, längesen förgätna tilldragelser ur
ens egen barndom dyka upp på nytt. En bok, som har denna förmåga att gripa ner i själens
dolda djup och få oss att le åt flydda, lyckliga barndomsminnen, den är förvisso stor och god
konst. Den med älskvärdaste humor givna människoskildringen motsvaras till fullo av den
betagande naturskildringen. — Del 1 och 2 av det omfångsrika verket berätta om Gröne
Henriks barndoms- och ungdomsår i den schweiziska hemstaden och ute i en alpby, del 3 om
hans bohêmeliv i Münchens konstnärskretsar, del 4 om »den förlorade sonens» hemfärd och
senare öden.
Boken är att — om det nu skall behöva sägas — på det livligaste rekommendera åt
såväl större som smärre bibliotek. M. F.
Kornerup, Ebbe. Khadia. Övs. [fr. da.] av Erik Gustaf Skjold. Gle.
1918. 217 s. 5:50.
Denne danske författare, som även är känd målare, hör till Skandinaviens mest vittberesta
män. Han har skrivit en rad intressanta böcker, rese- och kulturskildringar i romanform.
Khadia behandlar Indien och präglas såväl av författarens konstnärliga sätt att se och återge
som av fin poetisk känsla. Rg.
Ludwig, Otto. Mellan himmel och jord. Övs. [fr. ty.] och inledande essay
av Erik Norling. Nst 1918. 495 s. 12:—.
Ett av den tyska litteraturens mästerverk, i sin enkla verklighetsvederhäftighet underhållande
som den mest spännande fantasiroman. Den monumentala människoskildringen bör skaffa
denna bok plats i alla bibliotek. Översättningen är verkställd av en litterärt känslig hand. F. V.
Rilke, Rainer Maria. Hörsägner om den gode Guden. Övs. ffr. ty.] av
Anna Troili-Petersson. Segerbrandska bokförl., Sthm 1918. 211 s. 6:25.
Den österrikiske skalden Rilke, bekant för svensk publik genom Ellen Keys essay i Verk
och människor, hör till de författare som vända sig ej till de många utan till de få, till dem,
som kunna njuta av en berättarkonst, vilken mera antyder än skildrar, men som i sin knapphet
och sin svårtillgänglighet ger så mycket av stämningsfull symbolik. Den Gud, som dessa sägner
berättar om, möter oss hos den blinde kosacksångaren, som sjunger om rättfärdigheten, hos
Michelangelo, »som lyssnar till stenarnar hos den unga kvinnan, som sett hans leende på
tavlorna i Florens och som full av lugn lycka alltjämt väntar honom. F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
