Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillståndet i Europa och annorstädes före den äldre stenåldern fram till världskrigets
kampande stater».
Arbetet börjar med en inledning om »historiens grundproblem», omfattande nära hälften
av första delen. Förf. exemplifierar här först på ett ur dispositionens synpunkt alltför ingående
och tyngande sätt, huru man inom de folk och kulturer, vilkas historia man vanligen
finner sammanförd under termen Gamla tiden, kan urskilja olika utvecklingsskeden,
»världsåldrar», däribland sådana som äro att jämställa med »medeltiden» och ännu senare perioder i
de moderna europeiska folkens historia. Därefter redogöres i några synnerligen utredande och
intressanta kapitel för de olika principer, som följts vid försöken att periodindela historien.
Förf. betonar starkt olikheterna mellan mekanisk lag och psykisk eller historisk lag och han
ställer sig avvisande mot försöken att nå fram till en monistisk världsbild, som omfattar både
den fysikalisk-kemiska världen och den psykiska. Likaså tar han avstånd från de
vetenskapliga riktningar, som vilja upphöja en enda faktor — av politisk, ekonomisk eller
religiösintellektuell natur — till den allt behärskande i utvecklingen.
Den senare större hälften av arbetets första del behandlar »Urtidens världsåldrar». Förf.
går därvid så långt tillbaka, som man gärna kan önska sig, och börjar med en skildring av
jordens äldsta historia, av de »geologiska och paleontologiska världsåldrar», som ha avlöst
varandra. Han redogör för de första spåren av urmänniskan, som av honom förläggas till
»andra mellanistidens» geologiska skede eller ännu tidigare, för människans stamträd och för
mänsklighetens historia fram till »den ungpaleolitiska kulturen», den »magdaleniska» stenåldern,
med dess märkliga konstlämningar i grottorna i Sydfrankrike, Spanien m. fl. trakter, en period
som han beräknar ha slutat omkring 12,000 år före den närvarande tiden.
Med en beundransvärd receptivitet och med självständig uppfattning har förf. gjort sig till
godo arkeologiens och geologiens resultat och med stor och fängslande framställningskonst har
han skildrat människosläktets gryningstider. F. H.
Strannikov, N., [pseud.]. Bolsjevismen i sovjetriket. Ett ögonvittnes
iakttagelser ock reflektioner. Tiden 1918. 211 s. 5:75.
Detta arbete omfattar tiden efter bolsjevikkuppens genomförande (oktober, november
1917) fram till början av september 1918. Den sannolikt svenske förf., som döljer sig bakom
pseudonymen, är synbarligen väl förtrogen med ryska förhållanden, såsom dessa gestaltat sig
både före och under revolutionen. Mycket intressant är en bifogad skildring av den sociala
utvecklingen efter livegenskapens upphävande, en utveckling, som karakteriseras genom bristen
på en kulturellt högtstående, målmedveten och ekonomiskt självständig borgarklass. Då den
gamla byråkratien och godsägareklassen samt den fåtaliga storfinansen saknade förmåga
och krafter att efter tsardömets fall behålla ledningen, har makten övergått till den utanför
dessa relativt praktiska kretsar stående »intelligensen», en hop välmenande men alltför
teoritiserande fantaster, som tro sig kunna omskapa samhället utan varje hänsyn till
förhandenvarande realiteter. De ha häft sitt huvudsakliga stod hos arbetaremassorna, vilkas intressen de
uppgivit sig speciellt företräda, men en allt starkare opposition har uppstått även bland dessa
på grund av landets allmänna nödläge. Att bolsjevikerna, ehuru en minoritet, kunnat behålla
sin maktställning så länge, beror huvudsakligen på att det icke finnes någon makt, som med
utsikt till framgång skulle kunna taga ledningen efter deras störtande; därtill kommer, att de
ha ett starkt stod i den oändliga massa tjänstemän, som användes för förvaltningen, för
fördelningen av livsmedel och andra förnödenheter, en byråkrati ännu talrikare än den tsaristiska
och lika besticklig, samvetslös och egennyttig som denna. Rysslands räddning ligger enligt
förf:s uppfattning i uppkomsten av en bourgeoisie, och han tror, att en sådan klass, som
bolsjevikerna mer än allt annat hata och bekämpa, kommer att just på grund av deras
kampmetoder uppväxa ur det nuvarande kaotiska tillståndet. A. H.
Suetonius. Kejsarbiografier. Övs. [fr, lat.] av Leonard Wistén. 1. Gajus Julius
Cæsar. Bv. 1918. 95 s. 3:—.
Bland de antika källorna till den store Cæsars liv intager Suetonius’ biografi en av de
mest framstående platserna. Den ger visserligen ingen djupgående skildring av statsmannen
och hans värk, utan i mycket t. o. m. anekdotartat material, men även detta har sin betydelse
för uppfattningen av människan. En inledning om Suetonius’ liv och förklarande
anmärkningar äro bifogade. M. P. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
