Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nerman, Ture. Folkhatet. En världskrigsstudie. Sv. andelsf. 1918. 334 s.
Ill. 10:—, inb. 12:50.
Förf. har hopbragt en synnerligen talande samling av nationalhatets och krigshetsens
yttringar i bild och ord och har därmed illustrerat en stark och välskriven vidräkning med
folkhatet, där han undersöker dettas källor, utveckling och yttringar samt slutligen antyder
medlen till dess bekämpande, bland vilka han sätter i främsta rummet en energisk kamp för
påskyndandet av de ekonomiska motsättningarnas upphörande genom en ordnad världsekonomi
i socialismens tecken. Ett särskilt framhållande förtjänar det i dessa tider synnerligen billiga
priset på den vackert tryckta och dyrbart utstyrda boken. F. H.
J. Biografi.
Bismarck, [Otto von]. Bismarcks brev till sin hustru i urval. Övs. [fr. ty.]
av Alfhild Eckert-Sylwan. Nst. 1918. 270 s. Inb. 7:50.
Då B:s brev till hans fästmö och hustru utkommo år 1900, gjorde de en större allmänhet
bekant med sidor av hans karaktär, som stodo tämligen fjärran från den gängse bilden av
»blod- och järnkanslern». Han gav i dessa brev — alldeles särskilt gäller det om de tidigaste
— uttryck för en positivt kristen religiös uppfattning, en uppfattning, som man ingalunda får
tolka som antagen för att underlätta vinnandet av den varmt troende kvinna, som blev hans
hustru, utan i vilken man har att se resultatet av en verklig ärlig omvändelse. Man kan ej
heller säga, att B. någonsin övergav den positiva kristendomen, om också det område av hans
liv, som denna behärskade, hölls inom gränser, som under hans politiska verksamhet nog blevo
allt snävare.
Ett annat drag hos B., som träder fram i dessa brev, är hans starka natursinne. I detta
sammanhang kan det för svenska läsare ha ett visst intresse att hänvisa till det brev, som han
1857 skrev från Tomsjönäs i Småland, med dess entusiastiska beskrivning av det småländska
skogs- och sjölandet. »Jag kommer nog ända att till slut utvandra hit», säger han.
B:s brevstil är målande, ofta med drastiska vändningar, och den nu i svensk översättning
utgivna samlingen, som omfattar tiden från 1846 till 1892, är en både historiskt intressant
och underhållande läsning. Det är emellertid skada, att ej till den svenska upplagan fogats
förklarande anmärkningar, som kunnat lämna upplysningar om politiska och personliga
förhållanden, som beröras i breven.
För åren 1846—48 kan man ha nytta av att samtidigt med dessa brev studera Aage Friis’
Bismarck, ungdomstiden, 1815—1848 (Grkat. s. 209). F. H.
Fröding, Gustaf. Brev. A. B. 1918. 332 s. (Posthuma skrifter 3.) 15:—.
Frödings brev komplettera hans diktning såsom mänskliga dokument av stort intresse. De
visa med uppriktigaste förbehållslöshet en själ sådan han var, levande med rikt och känsligt
liv i tidens företeelser, och de utmärka sig främst för sin mänskliga äkthet, sin fullständiga
naturlighet. Fröding är som brevskrivare aldrig högtidlig, hans skrivelser ligga alltid i
vardagstonens mellanregister och slå gärna an en raljant, självkritiserande, självunderskattande ton;
känslan är alltid större än ordet. Ett stort antal brev äro skrivna till Frödings ungdomsvän
Mauritz Hellberg — de brev, i vilka en intelligent yngling ogenerat utgjuter sig inför en
jämnårig om allt mellan himmel och jord, icke minst allt som intimt intresserar honom. Andra
märkliga brev riktas till systern Cecilia, varjämte finnas dylika till samtidens diktare, såsom i
all synnerhet Heidenstam, med många karakteristiska uttalanden i litterära och andra frågor.
Av de tre volymerna posthuma Frödingsskrifter äro breven de ojämförligt mest
betydande. F. V.
Henrik Sjöfararen. Norlind, Arnold. Henrik Sjöfararen, hans män och
hans karaveler. Bv. 1918. 135 s. Portr. 3:60.
Den bekante portugisiske prinsen, förgrundsfiguren till de stora geografiska upptäckternas
tidevarv och en av de mest sympatiska personligheterna från 1400-talet, förenade i sin person
renässansens företagsamhet och de medeltida korsfararnas trosiver. Hans insats i de geografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1919/0056.html
