Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skrift om föreläsningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skulle utan tvivel mer än hälften av våra föreläsare falla för detta streck.
Ur teoretisk synpunkt skulle detta måhända varå önskvärt, men i praktiken
komme vi därigenom att förlora en stor mängd utmärkta föreläsare och många
briljanta föreläsningar. Utan manuskript det är visserligen idealet, men de
flesta talare få nog varå glada, om de blott nalkas detta mål. Kunna de reda
sig med små korta anteckningar om huvudpunkterna och alltså blott då och då
blicka ned på sin pappersstump, så torde nog även publiken känna sig fullt
tillfredsställd med utförandet. Men vad Ottelin till sist i avd. om denna sak
kursiverat, nämligen att innanläsarna så snart som möjligt böra försvinna från
de folkliga föreläsningarna, det borde än ytterligare spärras. Det kan synas
hårt att fälla en sådan dom, men man må besinna, att föreläsningsverksamheten
har rätt att kräva av sina utövare, att de icke genom bristande formell talang
förfuska den goda idé, för vilken rörelsen verkar.
Det kunde vara mycket frestande att uppehålla sig vid än flera av de reflektioner,
råd och anvisningar, som fylla Odal Ottelins lilla skrift, men utrymmet
är så knappt tillmätt åt mig, att jag får låta frestelsen fara. Två ting vill jag
dock med några ord beröra. Först frågan om skioptikonbilder såsom
åskådningsmaterial. Omdömena om värdet av ljusbilder växla väsentligt, och man
kunde väntat att förf. sagt sin mening härom. Han berör emellertid saken blott
från yttre synpunkt. Det finns naturligtvis en hel grupp av föreläsningar, för
vilka bilderna äro själva grundmaterialet t. ex. föredrag i geografi och
hembygdskunskap. Om dem är icke frågan. Men böra t. ex. historiska
föreläsningar illustreras med skioptikonbilder? Därom torde man kunna tvista. För
min del tror jag, att för en vid föredrag ovan publik verka bilderna som
vilopunkter vid åhörandet och underlätta därmed sinnenas mottaglighet. Fruktan
för att bilderna skola distrahera är säkerligen överdriven. För en bildad
åhörarskara torde däremot bilderna varå mera till ogagn; en sådan publik har ju
en helt annan förmåga att följa med även svårsmälta saker, och själv skulle jag
helst, om jag vore åhörare, vilja undvara att se bilder t. ex. vid en föreläsning
om Dreyfusaffären, ett ämne som jag nu själv talar över och har bilder till.
Och så ull jag till sist säga, att jag — och säkerligen många med mig —
ha rätt svårt för att fatta den obegränsade beundran för Rösiö, som hela tiden
framskymtar i dessa båda häften. Även Ellen Key delar densamma i sin bok
»Folkbildningsarbetet.» Det är visserligen bra att kunna som den mannen —
enligt ett bekant uttryck om honom — »tala om gödsel så det vattnas i
munnen», men det fordras dock något mera av en verklig folktalare än blott detta
att briljera med ord. Jag har häft att göra med ganska många av hans elever,
och jag har inte fått det intrycket att hans apostlagärning burit ett positivt
resultat. Jag vet, att mitt omdöme icke står ensamt. Därmed är icke förnekat
att han är en utmärkt talare i en viss mening; att han ideligen anföres som
lysande exempel, det menar jag dock kan varå värt en liten gensägelse.
Måtte nu Odal Ottelins skrift bli spridd vida omkring först och främst till
alla talare, och måtte den väcka en behövlig självrannsakan. Den är ett lämpligt
ord i rätt tid; den äger tillräcklig inneboende kraft för att väcka försoffade
själar och leda bort från ledsam slentrian. Och för unga föreläsare, som stå
vid begynnelsen av sin talarbana, måste den verka sporrande. Odal Ottelin
fruktar icke att säga skarpa sanningar eller uppställa höga ideal, men det är också
tillbörligt, när det gäller att föra talan för en så viktig sak, som föreläsningsverksamheten
är och bör vara. Johan Feuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
