Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och leva och i fråga om yttre miljö. Det intressantaste är dock den oräddhet, med vilken
författarinnan sätter sin dissektionskniv på — om icke »mänsklighetens ömtåligaste nerv», så
åtminstone en av de ömtåligare, nämligen förhållandet mellan andligt och sinnligt liv, mellan
religion och erotik. Så sker i synnerhet i framställningen av huvudfiguren, Dan. Malmbrink,
en allmängiltig figur, och dock är han så svensk i sin »rättframma» klumpighet, sin
kråkvinkelesteticism och sin nästan rörande naivitet och självsäkerhet. — En annan figur av stort
intresse är en halvengelska, som med sin exotiska skönhet och kyliga förfining just är den rätta att
utlösa Malmbrinks »stora» kärlek. Utom denna funktion i boken har hon sitt utomordentliga
värde som självständig företeelse, som exempel på den art av modern kvinna, för vilken
begäret efter andlig rörelsefrihet och andlig okränkbarhet — likaväl som fysisk — blivit till en
vitglödgad passion. Och dock är hon även från den mest virila synpunkt sett en »äkta
kvinna», som t. o. m. är begåvad med det hetaste blod. Just därigenom uppstår också
konflikten, en konflikt, som kanske icke är allt för sällsynt i nutidskvinnans historia. Greppet är
här emellertid icke det i modern litteratur vanligaste, här är det tragiska icke den ensamma
lärdas hopplösa längtan till en familjelivets dockidyll, utan motsatsen: den starkt
könsbetonades begär att genombryta sin begränsnings skrankor för att få fritt röra sig på det mänskligas
vidare plan. — En tredje typ att lägga märke till är Frank, idealkatoliken. Låtom oss dock
icke göra oss skyldiga till dålig logik och draga den slutsatsen, att förf. i och med hans figur
velat plädera för katolicismen. Att så icke är fallet framgår med all tydlighet av bokens sista
sidor. Frank är framför allt en »Kristus-människa», och som typ hör han icke enbart
katolicismen till.
Lydia Wahlströms bok är icke en tendensroman, den är helt enkelt ett stycke objektivt
hållen samtidshistoria, som är synnerligen givande just nu och som om något tiotal år kommer
att bli rent av ett kulturhistoriskt dokument. Vad den konstnärliga halten beträffar, är det
nog att säga, att denna bok är genomlevad och tvingar läsaren att leva med dess gestalter. E. B.
Herzog, Rudolf. Släkten Stoltenkamp. Övs. [fr. ty.] av Alfhild
Eckert-Sylwan. A. B. 1918. 449 s. (Moderna romaner.) 8:50.
En skildring i romanform av familjen Krupp och de Kruppska järnverkens historia fram
till våra dagar. Jämte flera levande karaktärsframställningar ger H. i sin bok en intressant
skildring ur den tyska industriens utvecklingshistoria. Det har lyckats honom att giva ett starkt
intryck av det järnhårda arbete och den sega energi, som legat bakom skapandet av detta
jätteföretag. Man känner trycket av den börda, som vilar på den ansvarige ledaren, vilken sedan
allt inre och yttre motstånd äntligen övervunnits står där som representant ej blott för sitt verk
och sin släkt men för sitt fädernesland.
Tyvärr är den svenska översättningen så misslyckad, att den avsevärt minskar nöjet av
att läsa boken. K. F—r.
Kipling, Rudyard. På sju hav. Övs. [fr. eng.] och inledning av Dan
Andersson. A. B. 1918. 126 s. (Bonniers klassikerbibl.) 4:50.
En något ojämn, men i det hela verkligt god översättning. Kiplings förtjänster äro kanske
väl högt uppskattade i Sverige; måhända kunde det varå tid att se en smula mer kritiskt
på hans alster. Rg.
Webster, Jean. Veteprinsessan. Övs. [fr. eng.] av Elia Byström. D. 1, 2.
2 uppl. Sk. 1918. à 3:50.
Jean Webster har i Sverige fått en publik genom sin humoristiska bok »Pappa Långben».
Förf. är mindre till sin fördel i en nu översatt roman, »Veteprinsessan», där det humoristiska
elementet är totalt bortblåst. Veteprinsessan är som lätt förstås en amerikansk miljonärsdotter,
men scenen är icke Amerika utan Italien — den romerska campagnan och Sabinerbergen.
Där levs typiskt amerikanskt miljonärsliv i ett gammalt italienskt slott, och som bakgrund
skymtar det fattiga och hungrande italienska folket med camorror, stiletter och anarkistattentat.
— Boken är obetydlig och alltför innehållslös för sin volym, men lätt förströelselitteratur har
ju alltid sin publik, och då kan ju ett så pass raskt och ledigt skrivet arbete som detta i alla
fall förtjäna ett omnämnande. G—a L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
