Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur om Örebro län
- Intresset för böcker på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INTRESSET FÖR BÖCKER PÅ LANDSBYGDEN.
Några iakttagelser och reflexioner.
Av Fil. d:r Johan Feuk.
Det är ganska sällsynt att finna nutida skönlitteratur på en bondes bord
eller över huvud taget någon marknad för våra moderna författare bland
landsbygdens befolkning. Egentligen är saken icke så svår att förstå,
och jag tror, att man skulle kunna uppsöka väsentligen tre orsaker till
förhållandet. Den första skulle jag vilja kalla traditionens makt. Det har aldrig
ingått i våra bönders vanor eller ens legat inom deras tankesfär att förse sig med
böcker. Det lilla, som förr åtminstone fanns på bokhyllan, var nästan
uteslutande av religiös art: bibeln, psalmboken, postillan och kanske »Paradislustgården»
samt därutöver bondepraktikan eller möjligen någon annan profan bok. Den
lantman, som köpte böcker, ansågs som en halvt underlig figur, och hans gelikar
hade säkerligen ganska svårt att hänföra honom till det hedervärda bondeståndet
eller att tro på, att han skulle kunna sköta sina dagliga sysslor i ladugård
och på åker till båtnad för sig själv.
Men om det beror på en urgammal tradition, att bondeklassen icke skattat
åt fåfängan att synas litterat, så har denna tradition en förklarlig grund i
svårigheten att på landsbygden komma över litteratur och detta givetvis förr mera
än nu. Bokhandlaren har sällan slagit upp sin disk i bysamhällena, där de
ekonomiska möjligheterna skulle varit små för honom. Och hur ofta kom väl
bonden till staden förr i tiden, då inga järnvägar funnos! När han nu kommer
dit, är han så upptagen med affärer i banker och butiker, att han går förbi de
lockande boklådsfönstren utan att kasta en blick till dem. Skulle han någon
gång råka stiga in genom dörren, så kan man varå förvissad om, att det icke
är någon tung paket, han bär med sig ut igen.
Och så får man icke förglömma, att en lantman, som intensivt deltar i brukandet
av sin jord, i själva verket icke har mycken tid över för nöjesläsning.
Största delen av dagen är han strängt sysselsatt, åtminstone en väsentlig tid av
året, och när kvällen kommer, orkar han helt enkelt icke att ägna sig åt
andliga sysselsättningar av sådant slag som litteraturläsning. De mångbladiga
tidningarna måste nödtorftligen genomögnas, räkenskaperna icke förglömmas och
korrespondensen — stor eller liten — icke försummas. Visserligen äger han
sin söndagsfrihet, men för en stor procent lantmän är den en frihet blott till
namnet.
Men i och med det att en del av våra bokförlag i slutet av 1800-talet började
anordna bokauktioner på landsbygden, väcktes här till liv ett visst intresse
för böcker. Kataloger sändes omkring till byamännen, böckernas titlar följdes
ofta nog av en kort men lockande recension, och möjligheten stod öppen för
bönderna att för en ringa penning — ett faktum av vikt — förvärva något för
bokhyllan. Men dessa bokauktioner bjödo icke den bästa litteraturen. Tvärtom
var det oftast mest skräp, som fyllde de tunga boklårarna, restupplagor av
annars osäljbara böcker och sådana litterära alster, som statsborna ratat. Främst
lockades köparna av de granna röda banden med guldsnitt, lämpliga prydnader
för bordet i det bästa rummet. Deras innehåll var ofta nog likgiltigt. Själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1919/0128.html
