Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koncentration och effektivitet. Önskemål i fråga om stärkande och utbyggandet av folkbiblioteksorganisationen i Sverige. (Diskussion vid S. A. B:s femte årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenskt folkbiblioteksväsende — detta ord fattat i betydelsen av för den stora
allmänheten avsedd, icke i främsta rummet vetenskaplig biblioteksverksamhet —
företer för närvarande icke en bild, som kan tilltala den, som framför allt är vän av
klara och enkla linjer. Det är en synnerligen brokig tavla, där splittringen
snarare är förhärskande än enhetssträvandena. Men om man också kan varå ganska
säker på att i de nuvarande förhållandena ligger i vissa hänseenden ett starkt
hinder för en önsklig utveckling, måste man naturligtvis å andra sidan komma i
håg, att enhetlighet i organisationen icke är allt, att det kan varå en fara att en
för långt driven enhetlighet förtorkar vissa källor till intresse, som man ej har råd
att undvara. Som motto för reformarbetet skulle jag därför vilja sätta
sammanställningen koncentration och effektivitet. Och därmed vill jag ånge, att
koncentration är eftersträvansvärd, endast i den mån den verkligen ökar
effektiviteten, d. v. s. befordrar det som är målet för varje efter moderna principer ledd
folkbiblioteksrörelse: å ena sidan extensivt att draga så många som möjligt in.
under böckernas inflytande, å andra sidan intensivt att väcka intresse för och, så
långt i dess förmåga står, hjälpa och underlätta det planmässiga, mera på djupet
gående självbildningsarbetet.
Det problem, som ligger uttryckt i sammmanställningen av de båda orden
koncentration och effektivitet, gör sig gällande i all folkbiblioteksverksamhet.
Överallt rör man sig med mer eller mindre begränsade personliga och sakliga
tillgångar. Överallt måste man därför ekonomisera, söka nå största möjliga resultat med
minsta möjliga medel. Överallt måste man se till att krafterna ej splittras, där
samverkan kan förenkla arbetet. Men å andra sidan har man att taga sig till
varå för, att man ej genom en allt för långt driven koncentration skall förlora i
verklig arbetsduglighet. Problemet koncentration och effektivitet möter i det
särskilda bibliotekets administration, det möter, när det gäller att ordna
biblioteksverksamheten inom en kommun eller ett samhälle och icke minst inställer det sig
vid övervägandet om de lämpligaste principerna för folkbiblioteksorganisationen i
ett land i stort sett.
När riksdagen år 1905 första gången beviljade ett fast, årligt återkommande
understöd till folkbiblioteksväsendet, skedde det under former, som snarast
befrämjade splittringstendenserna. Inom en kommun, där kyrkostämman förvaltade
ett bibliotek och kommunalstämman ett annat, kunde båda biblioteken erhålla
statsbidrag, visserligen tillsammans endast det för understöden stadgade
maximibeloppet av 75 kr. Dessutom kunde formellt sett hur många föreningsbibliotek
som helst i kommunen bli erkända som folkbibliotek och erhålla statsbidrag,
vart och ett 75 kr. Det säger sig självt, att då maximum var satt så lagt som
75 kr., var det ingen idé för biblioteken i en kommun att bilda någon enhetlig
organisation. Tvärtom var det med hänsyn till statsbidraget förmånligt att ha så
många självständiga bibliotek som möjligt i samhället.
De genom den nu gällande biblioteksförordningen av år 1912 genomförda
förändringarna inneburo ett verkligt medvetet försök från statsmakternas sida att
lösa problemet koncentration och effektivitet. I stället för att, som jag nyss
nämnde, ett formellt sett obegränsat antal föreningsbibliotek kunde erhålla
statsunderstöd inom en och samma kommun, så bestämdes nu, samtidigt med att
statsbidraget väsentligen höjdes — som bekant till 400 kr. för folk- och 150 kr.
för skolbibliotek —, att endast ett folk- och ett folkskolebibliotek (resp.
bibliotekssystem) skulle kunna få statsbidrag inom en och samma kommun. Man
utgick tydligen från den ståndpunkten att ett anslag gjorde större nytta, då det
samlat kom en enda institution eller system av institutioner till godo, än om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
