Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Donner, Kai. Bland samojeder i Sibirien åren 1911 —13, 1914. 2 uppl.
A. B. 1918. 217 s. Ill., kart. 10:—.
Sibirien är, egendomligt nog, ganska väl representerat i vår litteratur, och det möter
därför just ingen svårighet att finna sig tillrätta i arbeten därom, vare sig de röra landets
slumrande miljoner, det sorgligt beryktade deportations- och förvisningssystemet eller, som i detta
fall, något av dess många s. k. naturfolk. Den finske förf., vars bekantskap vi här göra, berättar
trevligt, en smula humoristiskt och icke utan en viss självkänsla om sina strapatsrika färder på båt
och släde till avlägset boende, primitiva folkstammar. Resorna hade vetenskapligt syfte och
skola ha givit gott resultat. Och man är tacksam för att förf. berättar både sina upplevelser
och sina iakttagelser och icke, såsom andra resenärer stundom för sed hava, förfaller till lyriska
utgjutelser över den sibiriska taigans under eller tundrans originella och måhända majestätiska
men säkert bistra vinterskönhet. Läsningen av boken ger därför gott utbyte. Den, som inte
känner till Nord-Sibirien, har här tillgång till ett relativt lättläst och innehållsrikt arbete, och
den, som har någon beläsenhet förut, förnyar bekantskapen i gott sällskap och konstaterar, att
Sibirien är eller vid världskrigets utbrott var sig likt sådant det möter i 90-talets resebeskrivningar:
i storstäderna samma lyx och överdåd i nära förening med samma snusk och smuts —
när förf. kl. 5 på morgonen anlände till ett av de bästa hotellen i Tomsk, stundom kallat
»Sibiriens Paris», spelade varietémusiken som bäst, och en ungersk dansös svajade på estraden
inför en publik, som »med förkärlek använde golvet som upplagsplats för den med tur- och
returbiljett försedda maten», och när han uppsökte sitt sovrum, fann han som så många
europeiska resande före honom till sin förvåning sängen tom på sängkläder men full av stridslystna
smådjur —, bland Sibiriens infödingsstammar samma beroende av de ryska köpmännen, samma
spritbegär, samma hjälplöshet mot kopporna och andra smittosamma sjukdomar. Det sista
kapitlet heter betecknande nog »Bland försvinnande folkslag». S. S.
Hagensen, A. Tre världstyper. Engelsmannen, tysken, orientalen. Till sv.
av Robert Larsson. Ole. 1919. 159 s. 4:50.
En ganska originell och spirituell bok av en berest och beläst förf. Han ger ingen allmän
karakteristik av de tre typerna utan söker träffa det centrala hos dem. och det förefaller,
som om ingen med fog skulle kunna förebrå honom för bristande objektivitet. Någon kunskap
om engelsk historia och tysk filosofi är nödvändig, för att boken skall vara njutbar. S. S.
Hall, H. Fielding. Ett folks själ. Till sv. [fr. eng.] av Hillewi Paulin-Montelin.
Sv. andelsf. 1918. 343 s. 6:75.
En engelsk förf. skildrar här i 23 utomordentligt välskrivna kapitel på grund av egna,
fleråriga iakttagelser det birmanska folkets liv och därmed också det inflytande, som »Asiens
ljus», buddhismen, övat och övar. Detta folks »själ», vartill ju också bör räknas dess religion,
har i förf. vunnit en hängiven beundrare och en skicklig tolkare. Avvikelserna från
västerländsk uppfattning äro mer eller mindre i ögonen fallande; skarpast och utpräglat frånstötande
framträda de i kap. 18, där buddhismens i och för sig kyliga medlidande slår över i sin
motsats. H. S—r.
Liljedahl, Ernst. Söderut. Reseminnen från Tyskland, Schweiz och Italien.
Diak. 1919. 209 s. Ill., portr., kart. 7:50.
Personliga upplevelser och intryck från skilda resor och lokaliteter, kompletterade av enkla
orienterande, lättlästa teckningar av märkliga minnen: Genève, Venedig, Rom 1895, Jena 1908
med besök hos Eucken och en ganska vidlyftig exkurs till slagfältet från 1806, Weimar med
Goethe- och Schillerminnen. Torde lämpa sig som allvarlig högläsning. S. S.
Nordenskjöld, Rosa. Bland djur och människor på Kanarieöarna krigsåren
1916—17. A. V. C. 1918. 1918 s. Ill. 6:75.
Kanarieöarna äro en i många avseenden trevlig plats för turister och har åtskilligt märkeligt
att bjuda en nordbo på, det har Gustaf Mattsson talat om, och det får man här bekräftat.
Men det finnes tydligen mycket annat också, som är mindre tilltalande. Det finns smuts och
lättja och oföretagsamhet som en följd av det varma klimatet och ett upprörande djurplågeri.
Och »de lyckliga öarna» förvandlas till »ett litet helvete», när krigshatets demoner hitta även
till denna avlägsna ort. S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
