Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationen och skötseln av biblioteken vid de allmänna läroverken. (Diskussion vid S. A. B:s fjärde årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läroverksbiblioteken i alla avseenden blir sådan, att det blir lättare för biblioteken
att fylla de olika uppgifter, som de ha.
Läroverkets stora bibliotek skall icke blott genom yttre anordningar verka
tilldragande. Det skall också ha ett sådant bokförråd, att det i någon mån kan tjäna
sina syften. Ett syfte är att underlätta det för lärarna »att hålla sig i nivå med sin
vetenskap», såsom redaktör Pers uttrycker det. Detta sker visserligen till en del
genom att göra referensbiblioteket välförsett, men många vetenskapliga verk
böra lämpligare placeras i läroverkets stora bibliotek, där de även kunna komma
andra till godo. I detta sammanhang kan jag för övrigt ej underlåta att erinra om
att flera verk icke blott behövas både på referensbiblioteket och det stora
biblioteket utan också åtminstone vid större läroverk i flera exemplar vid det
sistnämnda biblioteket. Jag har åtminstone gjort den erfarenheten, att flera exemplar av
så efterfrågade böcker som t. ex. Uppfinningarnas bok, Schück-Warburgs litteraturhistoria,
Hildebrands Sveriges historia äro i hög grad önskvärda, men till dylika
inköp räcka ej alls de tillgängliga medlen.
Läroverksbiblioteket bör vidare innehålla sådan populärvetenskaplig och
vetenskaplig litteratur, som gör det möjligt för de äldre lärjungarna att utfylla
skolkurserna genom självstudier. Det bör dessutom innehålla för dem lämplig
skönlitteratur såväl på svenska som de stora kulturspråken. Vid somliga läroverk
är den för lärjungarna avsedda skönlitteraturen på främmande språk sammanförd
i ett särskilt, från det egentliga biblioteket skilt rum, där utlåning sker genom
vederbörande ämneslärare. Onekligen finnas skäl, som tala för en sådan anordning,
men min övertygelse är, att frekvensen skulle bliva ännu större, om den nämnda
boksamlingen fanns å läroverkets stora bibliotek och lån utlämnades därifrån på
samma sätt som från andra avdelningar å detsamma. Det gives också exempel på
att en stor del av de naturvetenskapliga böckerna uppdelats på de olika
institutionerna och det icke blott för att tjäna som referensbibliotek åt facklärarna utan
också för att göra det möjligt för dessa att till intresserade lärjungar låna ut lämpliga
böcker. Tydligt är, att de olika institutionerna måste ha sina referensbibliotek,
och att det kan vara lämpligt, att där även finnes en del för lärjungarna särskilt
lämpade böcker, som utlånas genom vederbörande facklärare, men jag anser dock,
att det stora flertalet av de naturventenskapliga böcker, som äro lämpliga för
utlåning till lärjungarna, framför allt böra finnas å det s. k. stora biblioteket. Under
den tid mellan lektionerna, som väl närmast skulle tagas i anspråk för utlåning
från institutionerna av böcker till lärjungarna, ha oftast så väl dessa som lärarna
bråttom. På biblioteket kunna lärjungarna i lugn och ro stå och bläddra i böckerna
och utvälja sådana, som de önska. Dessutom vinnes den fördelen, att lärjungar,
som äro ensidigt naturvetenskapligt intresserade och därför ej annars besöka
biblioteket, komma dit och där kunna få smak även för t. ex. skönlitteratur,
vilket ej kan skada.
De lärjungar, för vilka biblioteken dock böra ha den allra största betydelsen,
äro de humanistiskt intresserade. Som jag redan förut antytt, bör för humanisterna
biblioteket bliva en institution, som på sitt område motsvarar vad de
naturvetenskapliga laboratorierna äro för de naturvetenskapligt intresserade. Detta har,
som bekant, kraftigt framhållits av professor Martin P. Nilsson i en uppsats (»Våra
läroverk med särskild hänsyn till universitetens krav») i Sv. tidskr. 1916 och
ytterligare understrukits i de skrivelser, som Pedagogiska sällskapet i Stockholm och
styrelsen för modersmålslärarnas förening avlåtit med anledning av redaktör Pers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
