Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När vi börja. Några praktiska vinkar angående grundande av ett folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant förbud är överflödigt. Gör möblerna i björk eller ek och i en trevlig modell;
giv noga akt på den första repan i bordet och laga den, sedan kanske det ej blir
flera, men låter man den vara, är gärdet upprivet.
Är biblioteket flitigt besökt, få de, som vilja begagna det som läsrum, ej den ro
och det lugn, som de flesta önska för att kunna arbeta, varför man bör söka få ett
särskilt läsrum. Kan man även åstadkomma ett sådant för de yngre barnen, är
det mycket lyckligt. Består biblioteket sålunda av tre rum, är det bäst att förlägga
expeditionen till det mellersta. Kan man förse läsrummen med glasväggar mot
låneexpeditionen, kunna de övervakas från denna åtminstone under de tider, då
biblioteket är mindre besökt. På fig. 2 är tänkt, att man skulle avdela lokalen
med tunna brädväggar, en lämplig övergångsform.[1]
Det första biblioteksarbetet.
När lokalfrågan är ordnad, återstår att rekvirera böckerna samt, sedan de
anlänt, ordna dem för hyllorna.
Vi skicka därför våra boklistor till den bokhandel, med vilken vi vilja träda i
förbindelse eller till någon bokförmedlingsanstalt, såsom Folkbildningsförbundets,
Svenska sällskapets för nykterhet och folkuppfostran eller Svenska nykterhetsförlagets
alla i Stockholm. Bokförmedlingsanstalterna giva en ganska hög procents
rabatt, Folkbildningsförbundet 20 %, Svenska sällskapet 25 %, Svenska
nykterhetsförlaget 20 %. Om man vill, ombestyra även dessa anstalter böckernas bindning.
Detta kan ju varå fördelaktigt för ett bibliotek på landet. Men om man ej har
långt till staden och det finns bra bokbindare där, är det ju trevligt att få själv
bestämma om banden. Det är en fördel att ej binda alla böcker i samma slags band
eller i samma färg; bibliotekarien lär snart känna varje boks storlek och färg och
kan även på avstånd se om den finns inne på hyllan eller ej samt hittar den lätt,
om den skulle vara felställd. I allmänhet bör man binda böckerna i någon stark
klot t. ex. kanfasklot, buckram eller dylikt; tunga böcker med många planscher
bindas helst i skinn. S. k. tvättbara klotsorter äro bra, de flesta äro dock tunna och
hårda så att de brytas lätt mellan ryggen och pärmen. Dock anses dermatoid vara
att rekommendera. Svart fårskinn, som förr ofta brukades i folkbiblioteken, är
dåligt och blir snart mycket fult. För min del föredrager jag att binda böckerna
i s. k. halvklot, d. v. s. rygg och hörn i klot och pärmarna överdragna med papper
i någon vacker färg. Blir det en fläck på klotpärmen, är bokens utseende skämt,
under det att man däremot lätt själv kan klistra över ett nytt papper. En del
bibliotek sätta pappersomslag på sina böcker för att skydda dem. Detta är bra,
när boken bäres ute, men det är förkastligt att låta böckerna stå på hyllorna i
sådana kapprockar. När boken är utsliten inuti, vad tjänar det då till att pärmen
är fin och ny!
Sköter man själv om bindningen, bör man i varje bok, som sändes till bokbindaren,
skriva en lapp med angivande av, hur boken skall bindas och vad som skall
stå på ryggen. När böckerna anlänt och vi kontrollerat, att vi fått vad vi begärt
och att ryggtitlarna äro riktiga, inskrivas böckerna i tur och ordning efter som
de förvärvas till biblioteket i förvärvskatalogen och få ett förvärvsnummer.
Förvärvskatalogen är i bokform; man kan köpa en färdiglinjerad sådan från
Folkbildningsförbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
