Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När vi börja. Några praktiska vinkar angående grundande av ett folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förvärvsnumret inskrives vidare på baksidan av bokens titelblad samt likaledes
på baksidan av huvudkatalogkortet (om detta senare se s. 150), dessutom i större
bibliotek även på bokkortet (om dessa se s. 163). För tidskrifter begagnar man
en fortsättningskatalog, vari de olika numren införas allt efter som de inkomma
till biblioteket. Härtill användes antingen kort, ett för varje tidskrift, eller en
vanlig anteckningsbok.
Därefter skall boken stämplas, signeras och katalogiseras.
Titelbladet samt en eller ett par sidor inuti boken böra märkas med bibliotekets
namn. Detta göres med en stämpel, antingen en kautschukstämpel, som är billigast,
eller en perforerande stämpel, vilken är det bästa, men ställer sig dyrare.
Böckerna måste naturligtvis placeras i en viss bestämd ordning på hyllorna,
så att man vet, var man skall söka en viss bok. Bäst är att dela upp böckerna efter
deras innehåll, »systematisk uppställning», så att all historia ställes för sig, all
skönlitteratur för sig o. s. v. Det finns emellertid böcker, om vilka det kan vara
tveksamt, till vilken grupp av litteratur de skola höra och därför bör varje bok förses
med en »platsbetecknmg», ett signum eller märke, som visar var den står. I stället
för att skriva historia o. s. v. i boken använder man sig lämpligast av en bokstav,
som man låter betyda historia, t. ex. K. De olika avdelningarna böra stå i en viss
bestämd ordning, »ett system». Sådana system finnas många. Svenska bibliotek
göra bäst i att använda det som utarbetats av en katalogkommitté utsedd av
Sveriges allm. biblioteksförening (se s. 161,168). Men det är ej tillräckligt, att böcker
av samma innehåll stå tillsammans; varje bok måste ha sin bestämda plats inom
sin avdelning. Man kan därvid förfara olika, så kan man t. ex. ställa böckerna i
den följd, efter vilken de kommit in i biblioteket och numrera dem 1, 2, 3 o. s. v.
Man får då det nyaste förvärvet sist. Detta sätt har den olägenheten, att man ej
kan taga reda på en bok utan att veta dess nummer. Det är därför bättre att
ordna böckerna så, att alla arbeten av en viss författare i ett visst ämne stå
tillsammans; författarna ordnas i bokstavsföljd» Då det emellertid är lättare at^ ställa
upp böcker efter nummer än efter författarens bokstavsföljd, giver man varje
författare ett nummer och lägger sedan till boktitelns begynnelsebokstav för att
därigenom skilja olika böcker av samma författare från varandra. För att på samma
gång få författarnas namn i bokstavs- och nummerföljd, måste man hoppa med
numren med tillhjälp av vissa tabeller. En sådan tabell lämplig för svenska bibliotek,
är under utarbetande.
Bokens signum skrives i vänstra hörnet på insidan av bokpärmen och tryckes
även helst på bokryggen (man kan också skriva det på en lapp, som klistras på
ryggen). Därjämte skall det finnas på katalogkorten (se s. 150) samt bokfickan och
bokkortet (se s. 163).
Platsbeteckningen består-således av två delar: avdelningens beteckning, t. ex. K =
historia, samt boknumret = författarens nummer och boktitelns begynnelsebokstav.
| Ett visst arbete i historia får t. ex. signum: | K | (= avd. historia) |
| 1075 | (= författarens nummer) | |
| g | (= boktitelns begynnelsebokstav). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
