Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anvisningar angående studiecirklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetarvärlden. Deltagarna i cirklarnas arbete kunna beräknas uppgå till bortåt 30,000 och till
inköp och inbindning av böcker ha sista året använts betydligt över 100,000 kronor. Staten har
sedan år 1912 med ganska stora anslag understött denna verksamhet.
De flesta studiecirklar äro anslutna till något av de nämnda stora riksförbunden. Men det
finnes även fristående cirklar. Och överallt där det finnes ett välförsett populärt bibliotek borde
det vara en uppgift för bibliotekarien att organisera studieföreningar, som arbeta i nära anslutning
till biblioteket och efter de metoder, som utbildats inom de stora studiecirkelförbunden. Inte minst
borde det ligga nära till hands att man bland manskapet på de militära förläggningsplatserna söker
få till stånd dylika »föreningar för nytta och nöje».
Studiecirkelns arbetssätt.
En enda studiecirkel bör i allmänhet ej ha mer än omkring 20 medlemmar. Någon stor styrelse
behövs naturligtvis inte. Man behöver endast utse en person till studieledare, som skall svara för
att nödiga åtgärder vidtagas i och för sammanträdena. Det kan också vara nyttigt att lite var får
öva sig i konsten att som ordförande leda en förhandling eller att sätta upp ett protokoll, men man
måste därvid se till att diskussionerna, vilka, som vi skola se, äro en sådan viktig del av
studiecirkelns arbete, ej förlora sin karaktär av kamratsamtal.
Sammankomster böra hållas helst en gång i veckan, och bäst är, om lokalen, där
sammanträdena hållas, är inredd så att den kan skänka en känsla av hemtrevnad.
Vad själva arbetet angår, kan detta anordnas på flera olika sätt, inte blott när det gäller
val av ämne utan också i fråga om det sätt varpå ämnena behandlas.
Det enklaste sättet är att en av deltagarna läser upp en berättelse, några dikter eller en
populärvetenskaplig uppsats (en s. k. uppläsningscirkel). Efter uppläsningen resonerar man över
det lästa. Man talar om för varandra vad man tycker om det och bör därvid så mycket som möjligt
söka ge skäl för sina omdömen. Det är ej nog att säga: jag tycker så och så, utan man bör söka
göra klart för sig och de andra, varför man gör det. Är det något av det upplästa, som man ej
förstått, så frågar man. Det är därför lämpligt att den, som skall läsa upp något, på förhand har sett
igenom det och i uppslagsböcker (t. ex. Nordisk familjebok) tagit reda på sådant, som han ej utan
vidare förstår eller känner till. Bibliotekarien eller biblioteksföreståndaren står säkert gärna till
tjänst med upplysningar, om man frågar dem. Är det skönlitteratur, som man läser, kan det vara
nyttigt att utbyta tankar om vad författaren har åsyftat, om hans berättelse återger det
verkliga livet o. s. v.
Mera fordrande är ett annat slag av studiecirklar, där man, i stället för att helt enkelt läsa upp
något ur en bok, söker referera, d. v. s. med egna ord återge innehållet i ett arbete (en s. k.
referatcirkel). Det kan också tänkas, att man driver studiecirkelarbetet ännu längre. I stället för
att endast referera innehållet i en enda bok, söker man ge en något mera självständig redogörelse
för ett ämne (en cirkel, där man arbetar på detta sätt, skulle man kunna kalla »föredragscirkel»).
Både i referatcirkeln och föredragscirkeln, vilka för övrigt gå över i varandra, så att det inte alltid
är möjligt att göra någon bestämd skillnad emellan dem, bör man ordna det så, att det kan bli
diskussion i anslutning till referatet eller föredraget. Det kan därför vara nyttigt, att det finnes
någon i cirkeln, som jämte referenten eller föredragshållaren har på förhand satt sig särskilt in i
ämnet och kan börja diskussionen. Är det fler, som ha tillfälle att bereda sig på förhand, är det så
mycket bättre.
Vilket av dessa arbetssätt det än gäller, uppläsningar, referat eller föredrag, kan man ordna
arbetet antingen så att man vid varje särskilt sammanträde behandlar ett nytt ämne, eller så att
man under en följd av sammanträden sysslar med ett och samma ämne, som på detta sätt får en
grundligare och mera allsidig belysning. Det senare slaget studiecirklar, som man skulle kunna
kalla seriestudiecirklar, är givet det som ger mest behållning åt deltagarna.
I en seriestudiecirkel, som huvudsakligen arbetar som uppläsningscirkel, välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
