Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folk- och skolbiblioteken just nu samt deras behov av höjda anslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu är 165:—. Det genomsnittliga priset per arbete var 1913 2:14, nu 6:11;
det nuvarande priset är alltså mer än 2 5/6 gånger så stort som priset för 7 år
sedan.
I fråga om den fackliga litteraturen torde förhållandet vara ungefär detsamma,
även om en jämförelse där är svårare beroende på en större ojämnhet i format,
olika rikt illustrationsmaterial o. s. v. Lättast är kanske jämförelsen i fråga om
vissa för större bibliotek — även folkbibliotek — viktiga uppslagsböcker, som
oavbrutet komma i nya upplagor. Beträffande 6 dylika (Sveriges rikes lag,
Kommunallagarna utg. av Hammarskjöld, Statskalendern, Vem är det, Adelskalendern,
Släktkalendern) visar en jämförelse år 1913 ett pris av 45:50, år 1920 av
133:50, eller en ökning till närapå det tredubbla. För Verdandis småskrifter
är priset fyrdubblat (från 0:25 till 1:—).
Härtill kommer emellertid, att i ej så få fall papperet i böckerna nu är avsevärt
sämre än tidigare och att ganska ofta originalbanden äro av sämre kvalitet,
vilket gör att nyanskaffning och ombindning nu i fråga om åtskilliga starkt
efterfrågade arbeten måste ske tidigare än förut.
Slutsatsen av de verkställda jämförelserna blir alltså, att bokpriserna äro c:a
2 1/2 à 3 gånger så höga som 1913 och att därvid beträffande den mest
eftersökta litteraturen ingen skillnad råder mellan äldre och nyutkommen litteratur.
Även bibliotekens övriga utgifter torde ha stigit i ungefär motsvarande proportion.
Behovet av höjda biblioteksanslag.
De lämnade siffrorna ge vid handen att biblioteksanslagen för att ha samma
realvärde nu som år 1913 måste vara 2 1/2 à 3 gånger så stora som då.
Under sådana förhållanden är det uppenbart, att den ökning med blott 50 % eller
t. o. m. lägre siffra som vi ovan funnit beträffande de flesta kategorier av
bibliotek, är alldeles otillräcklig.
Behovet av en avsevärd höjning av statsanslagen till folkbiblioteksväsendet har
redan förut framhållits av Sveriges allmänna biblioteksförening (Biblioteksbladet
1919, s. 127 ff.), men på denna sak är det ej behövligt att här närmare ingå,,
då den f. n. befinner sig under utredning genom en kunglig kommitté.
Det må blott med hänvisning till de lämnade siffrorna påpekas, att sammanlagda
realvärdet av statsanslaget till samtliga folk- och skolbibliotek nu måste
anses vara snarast något lägre än realvärdet av 1913 års anslag (det har blott höjts
till c:a 2,5 gånger anslaget 1913), fastän bibliotekens antal nu är ungefär dubbelt
så stort, så att alltså statsanslaget per bibliotek nu till sitt realvärde är ungefär
hälften av 1913. Detta beror givetvis till en del på att de lokala anslagen ej
tillräckligt höjts men beror också till ej oväsentlig del på att det sjunkande
penningvärdet gör att åtskilligt flera bibliotek nu än för 7 år sedan drabbas av det
alltjämt oförändrade maximet för statsanslag (1920 235 bibliotek mot 1913 blott
50 st.).
En blick på det stora antalet bibliotek med ett lokalt anslag alldeles lika med
maximum för statsanslaget visar också, att det omdöme, som fälldes av S. A. B.
i dess nyss nämnda skrivelse, »att det avklippande av möjligheten att med
stegrade egna anslag erhålla ytterligare höjning av statsbidraget som ligger i det
fixerade maximibeloppet, alltför ofta medfört att även sådana större kommuner,
som kunnat och bort lämna högre anslag, stannat vid denna gräns», är fullt
berättigat. Särskilt påtagligt framgår detta av följande siffror för skolbiblioteken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
