Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelse över Sveriges allmänna biblioteksförenings sjunde årsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med gammal bebyggelse äro kommunerna och därmed också skoldistrikten synnerligen små,
och i dessa drabbas så gott som inga bibliotek av det föreskrivna maximet, under det att i
andra landsdelar kommuner och skoldistrikt äro ytterst stora och folkrika, varför där ett
betydande antal bibliotek drabbas av maximiföreskrifterna och därmed få ett avsevärt lägre anslag
av staten än det lokala anslag, som beviljats. Sålunda var statsanslaget för Norrlandslänen och
Kopparbergs län 1920 blott 59 % av det lokala anslaget, under det att det i flera län i södra Sverige
uppgick till eller närmade sig 100 %.
För biblioteksverksamhetens vidkommande är det emellertid ej den här påpekade ojämnheten
i fråga om statsanslaget i och för sig som är mest att beklaga, ty för biblioteken är det
väsentliga givetvis att de få ett tillräckligt anslag men ej, huruvida detta utgår ur statsmedel
eller kommunala medel, och i och för sig vore det ju tänkbart, att de större skoldistrikten
lämnade relativt högre anslag till sina bibliotek just med hänsyn till de relativt lägre
statsanslagen. Erfarenheten visar emellertid, att detta som regel ingalunda blivit fallet, utan att
tvärtom den omständigheten, att man ej kunnat erhålla någon ökning av statens anslag utöver en
viss gräns, också i oerhört många fall medfört, att det lokala anslaget ej alls ökats utöver denna
gräns eller åtminstone endast ytterst obetydligt därutöver. Redan i det av d:r V. Palmgren
utarbetade betänkande, som låg till grund för nu gällande lagstiftning, framhävdes
betänkligheter i denna riktning, i det att det påpekades (s. 180), att »i regel visar det sig, att det är
svårt att erhålla kommunala anslag, större än vad nödvändigtvis erfordras för att komma i
åtnjutande av största möjliga statsanslag», och den erfarenhet, som legat bakom detta uttalande,
har under de senaste åren bestyrkts. I landet i dess helhet var det år 1920 121 bibliotek,
som drabbades av en reduktion, men därtill kommo 68 bibliotek, som hade ett kommunalt
anslag alldeles lika med det högsta möjliga statsanslaget, eller om jämnt 150 kr.
Det är emellertid påtagligt, att ett belopp om 150 kr. i statsanslag och lika stor summa i
lokalt anslag måste vara alldeles otillräckligt i större eller medelstora skoldistrikt, där detta belopp
skall fördelas på ett flertal skolor — i ett distrikt med 10 skolor blir det t. ex. blott 30 kr.
för vardera. För detta belopp skall inköpas hemlåningslitteratur för barnen i skilda ämnen,
både nöjesläsning och facklig litteratur, varvid hänsyn måste tagas till behovet av
ersättningsböcker för förslitna arbeten; vidare måste anskaffas en del uppslagsböcker och ett litet
handbibliotek för lärarna. Härtill komma utgifter för arvode åt bibliotekarie, för katalog,
skrivmateriel, hyllor o. s. v.
De av maximiföreskrifterna härflytande svårigheterna för skolbiblioteken framträdde redan
under de första åren efter den nya lagens ikraftträdande, men de äro helt naturligt på grund
av det secfan år 1913 starkt reducerade penningvärdet ännu mycket mer påtagliga nu än för 8 år
sedan. En undersökning av bokprisernas ökning under dessa år ger vid handen, att priserna
inemot tredubblats både i fråga om nyutkomna böcker och viktigare äldre litteratur, under det
att maximiföreskriften står oförändrad kvar, och under dessa år har antalet av maximet drabbade
bibliotek starkt ökats: 1913 var det endast 27 bibliotek, som drabbades av en reduktion av
sitt anslag, och 14, som hade ett lokalt anslag alldeles lika med det högsta möjliga
statsbidragsbeloppet, under det att motsvarande siffror, som nämnts, sista året voro 121, resp. 68.
Av det sagda torde framgå att en genomgripande revidering av bestämmelserna om beloppet
av statsanslag till skolbibliotek är med det snaraste av behovet påkallad, om dessa
bibliotek skola kunna överallt utvecklas så som det är nödvändigt. Avsevärda betänkligheter torde
kunna framföras mot själva principen om ett visst för alla skoldistrikt lika maximum, vare sig
detta fixeras till ett högre eller ett lägre belopp, i det att det under alla omständigheter lär bli
svårt att undvika, att detta maximum, även om det sättes ganska högt, kommer att inverka
hämmande på möjligheten att erhålla fullt tillräckliga lokala anslag för de mera folkrika
skoldistrikten. Även om ej samma betänkligheter kunna anföras mot ett maximum, som ej är
absolut utan glidande i proportion till skoldistriktets storlek (i viss analogi med den princip,
som kommit till uttryck i de vid 1920 års riksdag fastställda grunderna för sjukhusens
bibliotek), torde det emellertid kvarstå en viss risk för att även ett dylikt maximum skulle hålla
nere det lokala omslaget på ett i vissa fall otillräckligt belopp. Det torde emellertid ej
heller vara behövligt med några maximiföreskrifter av detta slag, utan den verkliga garantien mot
att skoldistrikten ej ansöka om högre anslag än dem, som äro oundgängligen behövliga för
biblioteksverksamhetens utveckling och vard, synes man kunna finna redan i fasthållandet av
kravet på att för statsbidrag erfordras ett lokalt anslag av samma storlek som det sökta
statsbidraget.
Därjämte torde det emellertid vara synnerligen önskvärt, att bestämmelserna om
statsanslag erhölle en formulering, som kunde tjäna som en eggelse för skoldistrikten att tillgodose
sina bibliotek ej blott genom bokinköp av en viss storlek utan även genom anordnande av
barnläsesalar för läsning på stället, utrustade med uppslagsböcker i skilda ämnen, då biblioteken
i våra skolor så gott som genomgående ej kunna anses tillräckligt tillgodosedda i dessa avseenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
