Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västgötalitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geologi. (Av Fil. D:r K. E. Sahlström).
Landskapets geologi behandlas utförligast i de av Sveriges geologiska undersökning utgivna
kartbladen med beskrivningar (över större delen av landskapet i skalan 1:50 000, över södra
och västra delarna i skalan 1:200 000). Norra delen av Älvsborgs län behandlas i Praktiskt
geologiska undersökningar inom norra delen af Elfsborgs län (Sv. Geol. Unders. Ser. C, n:r
72, 1885). Beträffande urberget kan f. ö. hänvisas till A. G. Högbom, A. Gavelin och
H. Hedström, Excursions in the Archæan of Southern Sweden (Geol. fören. förh. 1910);
Visingsöformationens utbredning har behandlats av J. G. Linnarsson, Om de geologiska
förhållandena i trakten kring Hjo (Geol. fören, förh., B. 5).
Det klassiska arbetet om landskapets kambro-siluriska bildningar är J. G. Linnarsson, Om
Vestergötlands cambriska och siluriska aflagringar (K. Vet. Ak. Handl., B. 8, 1869). Vidare kan
nämnas I. D. Wallerius, Undersökningar öfver zonen med Agnostus lævigatus i Vestergötland,
Lund 1895. Av nyare arbeten må särskilt nämnas G. Holm och H. Munthe, Kinnekulle, dess
geologi och den tekniska användningen af dess bergarter (S. G. U. Ser. C, n:r 172, 1901),
H. Munthe, De geologiska hufvuddragen af Västgötabergen och deras omgifning (S. G. U.
Ser. C, n:r 198, 1906) båda med litteraturhänvisningar samt C. Wiman, Die Silurbildungen in
Westergötland (Geologkongressen i Stockholm 1910, Guide 22).
Alunskifferns användbarhet för oljeframställning behandlas i sakkunnigebetänkandet Utredning
rörande möjligheterna för en inhemsk tillverkning av mineraloljor och svavel m. m. ur
den i olika trakter av Sverige förekommande alunskiffern, Stockholm 1919, och radiumförekomsterna
av Hj. Sjögren, Om framställning af radium ur kolm från Västergötland och Närke
(Arkiv f. kemi, B. 2, 1905).
Västgötabergens diabas har beskrivits av E. Svedmark i Bidrag till kännedomen om
Vestgötabergens trapp, Upsala 1875, samt i Halle- och Hunnebergs trapp (S. G. U. Ser. C, n:r
25, 1878); vidare av A. E. Törnebohm i Sveriges viktigare diabas och gabbroarter (K. Vet. Ak.
Handl., B. 14, 1877).
Landskapets kvartärgeologi har utförligast behandlats av H. Munthe i beskrivningarna till
de geologiska kartbladen samt i Studies in the late-quaternary history of southern Sweden
(Geol. fören. förh. 1910). Vidare märkas samme författares Om faunan i Vestgötaslättens
Yoldialera (S. G. U. Ser. C., n:r 187, 1901) och Om ett fynd af kolja i glaciallera vid Bellefors
(S. G. U. Ser. C, n:r 226, 1910). Stråken-issjön har först beskrivits av A. Hollender i Geol.
fören. förh. 1897 och 1899, och de kvartärgeologiska förhållandena i trakten av Vaberget av
H. Hedström (S. G. U. Ser. C, n:r 188, 1901). H. W;son Ahlmann har behandlat de stora
ändmoränerna (Arkiv för kemi, B. 3, 1910 och utförligare i Zeitschrift für Gletscherkunde,
B. 10, 1916). Ytterligare är att nämna samme författares Valle härad, a kame-area in
Vestergötland (Zeitschrift für Gletscherkunde B. 6, 1912), G. Frödin, Über einige spätglaciale
Kalbungsbuchten und fluvioglaciale Estuarien in mittleren Schweden (Bull. of the geol. inst.
Upsala, Vol. 15, 1916 samt R. Sandegren, Om issjöar och issjöavlopp i trakten nordost om Borås
(Geol. fören, förh., B. 40, 1918). Kalktuffen vid Skultorp har studerats av J. M. Hulth i Über
einige Kalktuffe aus Westergötland (Bull. of the geol. infct. Upsala, Vol. 4, 1898). De
postglaciala klimatförändringarna behandlas av R. Sernander i Stipa pennata i Vestergötland, Sv.
bot. tidskr. B. 2, 1908. En på moderna undersökningsmetoder grundad torvmossmonografi är
R. Sandegren, Hornborgasjön (S. G. U. Ser. Ca., n:r 14, 1916).
Slutligen kan beträffande jordskalv hänvisas till R. Kjellén, Sveriges jordskalf, Gbg 1910,
med litteraturförteckning, samt för senare år till K. E. Sahlströms redogörelser i Sv. geol.
unders. Årsbok.
Någon geologisk karta speciellt över Västergötland finnes ej, utan hänvisas till de allmänna
kartorna Sveriges berggrund, Södra Sverige i senglacial tid, Mellersta Sveriges landformer
(S. G. U. Ser. Ba, n:r 6, 7 och 8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
