Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västgötalitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom Halland . . . och Westergötland år 1838 (Lund 1839) som behandlar Husaby, Skarn
och Varnhem.
Beträffande de reseskildringar, som uppstått som en produkt av det moderna turistlivet
hänvisas till Turistföreningens årsskrift [register 1885—1909 (1910) och 1910—1919 (1920)].
De talrika resebeskrivningar av senare datum, där Västergötland vidröres (huvudsakligen
Göteborg och Trollhättan) ha här helt förbigåtts.
Arkeologi. (Av Fil. D:r K. E. Sahlström).
Om landskapets fornminnen förekomma uppgifter i flera av de i det föregående omnämnda
arbetena, särskilt i Lindskog, Skara stift, Ljungströms häradsbeskrivningar, Lampa, Bjärke
härad, Mellén, Hångsdala församling samt Blombergs sockenbeskrivningar; ytterligare kunna
nämnas L. Kindberg, Summarisk uppgift på fornlämningar m. m. inom Frökinds härad (VFT,
B. i, h. 2, 1872), J. Sandström, Fornlämningar i Redvägs härad (VFT, B. 2, h. 6—7, 1907),
samt beskrivningarna till de av Sveriges geologiska undersökning utgivna kartbladen. (Dock
ej bladen Skara, Falköping, Skövde, Tidaholm, Hjo och Gällö). Summariska uppgifter
förekomma i Sverige, utg. av O. Sjögren samt i Ortnamnen i Älvsborgs län.
Den flitige fornforskaren H. Werner har i Antiquariska berättelser 1—2, 1870—1873
lämnat många upplysningar av stort värde. En viktig källa är också P. A. Säves Teseberättelser
för åren 1862 och 1863 (Ant. T. 2 och 3, 1869—1873).
Den äldsta systematiska förteckningen över landskapets märkliga stenåldersgravar är
P. G. Alander, Om gånggrifterna i Vestergötland (Skara högre elementarläroverks
inbjudningsskrift 1860; kompletterande tillägg i samma skriftserie 1862) med kortfattade men distinkta
beskrivningar. Av nyare datum är K. E. Sahlström, Förteckning över Skaraborgs läns
stenåldersgravar (VFT, B. 3, h. 7—8, 1915) med litteraturförteckning. En sammanställning av
landskapets bronsåldersfynd finnes i samme författares uppsats Några ord om Västergötlands
bronsåldersfynd (Rig 1919). Hällristningarna på Kinnekulle hava beskrivits av E. Eckhoff (Sv. F.
T., B. 8) och Märta Leijonhufvud (Fv. 1908); liknande ristningar från Fåglum i Barne härad ha
beskrivits av B. Schnittger i Fv. 1911. Landskapets runinskrifter hava behandlats av K. Torin i
hans klassiska arbete Vestergötlands runinskrifter (VFT, B. T, h. 2, 3, 4—5, 6—7, 1871—1893);
härtill har N. Beckman fogat Några randanteckningar i VFT, B. 4, h. 1, 1920. I samma tidskrift
B. 2 och 3 har L. F. Läffler behandlat Sparlösastenen och i B. 2 har G. Bohlin lämnat
meddelanden om flera nyfunna runstenar.
En allmän översikt över förhållandena i landskapet under förhistorisk tid lämnade
O. Montelius 1883 i Hvad vi veta om Vestergötland under hednatiden (Sv. F. T. B. 5). På
studier över de lösa stenåldersfyndens utbredning grundar sig K. E. Sahlströms avhandling
Om Västergötlands stenåldersbebyggelse, 1915.
Befolkningsförhållandena under järnåldern hava behandlats av J. Sandström i Den
nuvarande bybebyggelsens uppkomst (Fv. 1910) och H. Jungner i Fornvästgötar på vandring (VFT,
B. 4, h. 1, 1920). Beträffande undersökningar av landskapets fornminnen kan hänvisas till
B. E. Hildebrand Berättelse om antiqvariska undersökningar i Vg år 1863 (Ant. T., B. 1, 1864),
O. Montelius, Grafundersökningar i Vg. (Mb. 6, 1877), Den förhistoriska fornforskningen i
Sverige 1878—79, 1880—81, 1882—84. (Sv. F. T., B. 4, 5 och 6, 1879—1887), O. Almgren,
Nyfunna brandgropar från la-Tène-tiden i Vestergötland (Sv. F. T., B. 11: 1, 1900), T. J. Arne,
Hällkista från Södra Bosgården i Horns sn (Fv. 1909), S. Lindqvist, Två västgötska
grafbyggnader från stenåldern (Fv. 1911), B. Schnittger, Hälles och Kisas gravar på Kinnekulle
(VFT, B. 4, h. 1, 1920) m. fl. Kortfattade redogörelser för fynd och utgrävningar förekomma
vidare i den i Fornvännen årligen publicerade Statens historiska museums tillväxt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
