Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hcb. Skönlitteratur: ny svensk (med finsk-svensk).
Cornell, Henrik. Morgonen. Dikter. Nst. 1920. 57 s. 4:75.
Denna föga uppmärksammade och visserligen ingalunda betydande diktbok förtjänar dock
att läsas av människor med finare sensibilitet än genomsnittets. Den ger ett intryck av sval
och ljus sommar-»morgon» och bär icke sitt namn förgäves. F. V.
Hellström, Gustaf. En man utan humor. 1. Dagdrömmar. 2 uppl. A. B.
1921. 440 s. 11:50.
»Dagdrömmar» är berättelsen om en liten parvels utvecklingsår. Den har beröringspunkter
med Strindbergs självbiografiska skildringar från sin barndom och även med Söderbergs Martin
Birck. Men den lille Stellan Petréus är dock en individ för sig som på sitt egenartade sätt
reagerar mot omgivningen. Hela hans ofta smärtsamma utvecklingsgång, hans gradvisa
upptäckande av världen har Gustaf Hellström skildrat med en fascinerande konst. I många av de
små barndomsminnen han väcker till liv skall läsaren känna igen sig själv. Många till synes
betydelselösa små episoder, som nita sig fast i barnets själ och som ofta kunna innebära en
viktig erfarenhet, träda här, under denne konstnärs hand, åter fram ur sin glömska. Det är ett
duktigt arbete och duktig konst att så förmå levandegöra barnets värld. Och mångenstädes
har Hellströms tonfall just den fascinerande klang som griper hjärtat. Redan i denna första
bok, som blott utgör första avdelningen av en hel tilltänkt cykel och som för fram till året
före studentexamen, har Stellan gjort den smärtsamma erfarenheten om sin säregna egenart —
med stort intresse motser man skildringen av hans senare öden. Hj. L—n.
Klinckowström, A[xel]. Damen med djävulshuvudena. Äventyrsroman.
Å. & Å. 1921. 256 s. 6:75.
En pigg och lustig »detektivhistoria», en fortsättning på författarens båda föregående. Rg.
Oljelund, Ivan. Med stort G. Tiden 1921. 242 s. 7:50.
Oljelunds senaste bok är berättelsen om en omvändelse från en naturvetenskaplig till en
kristligt religiös åskådning. Huvudpersonen drar sig bort från det bullrande livet och i en tyst
och enslig bondgård uppe i Dalarna söker han komma till klarhet med sig själv i den gamla
frågan tro eller vetande. Under långa monologer och även under samtal med
tillstädeskommande vänner klarnar allt mer och mer hans uppfattning, vilken är att man skall tro på
evangeliernas vittnesbörd, utan några bibelkritiska funderingar eller utläggningar. Hans ståndpunkt
torde rätt mycket sammanfalla med de kristna mystikernas. Boken är skriven med värme och
stark övertygelse och utan de invektiv mot olika tänkande eller troende, som tyvärr ofta bruka
vara karakteristiska för renegaten. Den äger just i sin enkla saklighet ett konstnärligt värde.
Hur man ställer sig till förf:s uppfattning är väl sedan en temperamentssak — som så mycket
annat. Hj. L—n.
Roos, Anna Maria. Österländska noveller. A. B. 1921. 250 s. 6:50.
Ett flertal av dessa noveller har förut varit publicerade i förf:s föregående nu ur bokhandeln
utgångna samlingar (novellsamlingarna Tysta djup, 1895, Prinsessan Li-Hang-Tse och andra
berättelser, 1899, Syster Dione, 1907). Det är en utmärkt idé att här utge dem på nytt. Ty de
flesta av dessa berättelser innesluta en verklig kärna, en vacker tanke, ett idéinnehåll, fint och
poesimättat uttryckt. Det vilar en viss älskvärd nobless, en viss storsinthet över dem alla.
Rent konstnärligt står kanske den lilla novellen om »Prinsessan Li-Hang-Tse» högst. Det är
ett litet förtjusande japonaiseri, graciöst och vemodigt, och som pastichekonst rent fulländat.
Men även många andra av de små berättelserna synas mig — i sin ädla och varma livssyn och
konstnärligt säkra och behärskade form — gott kunna kallas små mästerverk. Hur mycket
mera skänka de icke än månget av den utskrikna, efemära dagslitteraturen. Hj. L—n.
Sjöstrand, Martin. I hjärtats färger och ögats. Dikter. A. B. 1921.
129 s. 5:—.
Det mera anmärkningsvärda i denna samling är några försök till novellistik på vers, som
bekant en mindre vanlig art av vitterhet. Det lyriska är ofta obetydligt men kan också ha
rätt vackra tonfall. F. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
