Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett tjuguårsjubileum och en bok - Två tioårsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utövat, skall passa för alla och under alla omständigheter. Det finns personer,
för vilka studiecirkelformen ej är den lämpligaste, om de vilja riktigt tränga in i
ett ämne. Och om det finns en fara, att den som studerar isolerat hemfaller åt
halvbildningens självöverskattning, så är det kanske icke så alldeles sällsynt att
påträffa en person, som är »viktig» bara därför att han tillhör en klubb, som
sysslar med intellektuella eller estetiska förhandlingar. För min del ställer jag mig
även något tvivlande till att studiecirkelformen kan få annat an subsidiär betydelse
för skolundervisningen. Givetvis är det olika i olika skolformer. Men om man
också måste göra en eller annan reservation gentemot en ganska naturlig tendens
hos författaren att överskatta studiecirkelmetoden, så måste man nog ge honom
rätt i att det finnes ingen annan metod, som har så stora förutsättningar att hos
folkens breda lager skapa den »kulturstämning», vari man med författaren måste
se huvudändamålet för folkbildningsarbetet.
En avdelning, som man på det livligaste kan rekommendera åt kommunbibliotekarier
till genomläsning, är de partier av kapitlet »allmän organisation» som röra
kommunens biblioteksväsende, samverkan mellan de olika bildningsföretagen,
bygdegårdar samt föreningar och klubblokaler.
Det kan emellertid ej nekas att med alla de förtjänster, som »Folkbildning och
självuppfostran» äger, man likväl någon gång finner, att dess författare har en viss
svaghet gemensam med många andra jubilarer av mycket mindre betydelse. När
han nu en gång fått ordet och vi alla lyssna andäktigt, passar han på att göra
upp räkningen med personer och förhållanden, som kunna ligga nog så fjärran
från hans egentliga ämnen. Hans angrepp på en av våra mera bemärkta litteraturkritiker
synes t. ex. i detta sammanhang vara av jämförelsevis litet intresse och
saklöst kunnat undvaras. Men om man också kan reagera häremot och mot ett
och annat onödigt överlägset ord, kan den som verkligen studerar sig in i
»Folkbildning och själv uppfostran» och därvid låter detta vara detta, inte annat än
ryckas med av det äkta i entusiasmen och av den strålande och oförbränneliga
optimismen. Man förstår, att en förklaring till att Oscar Olsson kunnat göra en
så betydande insats i vårt folks kulturella liv, ligger däri att han har något av den
slags tro som kan försätta berg. F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
