Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om en djurvän läser boken, tror jag det skall gå honom som mig: katten skall bli honom
ännu intressantare än förut. En katthatare däremot bör ej befatta sig med boken. Ty allt
detta för honom obegripliga lovprisande skall bära fastna honom i halsen och öka hans hat
till en svindlande höjd. A. B. H.
Bohlin, Elin. Den smala vägen. Roman. A. B. 1923. 348 s. 5:25.
En lärarinnas roman har denna debutbok blivit kallad. Huvudpersonen är en ung flicka,
en tillbakadragen och reflekterande natur, som växer upp i ett vantrevligt hem, en miljö av
slarv, smuts, småsinne och gräl; fadern super och styvmodern, en nödtorftigt uppklädd piga,
varken kan eller gitter hålla ihop ett hem. Efter trista och gråa år kommer hon loss och
börjar utbilda sig till lärarinna och efter studietidens psykiska påfrestningar och ekonomiska
förödmjukelser får hon sin första anställning blott för att finna sig isolerad i sin krets och med
penningbekymren och familjens allt djupare misär som en black om foten. En föga
entusiastisk, men pekuniärt och socialt rätt lysande förlovning bryter hon efter svåra själsstrider och
beger sig trött och desillusionerad hem till sin småstad för att söka reda upp sina anhörigas
trassliga härva. — Fackmiljön är emellertid ytterst knapphändigt skildrad och huvudintresset
knyter sig till den unga flickans själsutveckling, hur hon för sin frids skull tvingas att göra
tunga och bittra offer, vars yttre resultat bli så klena. Detta är skildrat med en utomordentlig
följdriktighet och sanning, och småstaden, tristessen, förfallet målas understundom otäckt
trovärdigt. Om också språket här och där smakar lite av grammatika, så torde dock denna
lågmälta och sympatiska berättartalang i det stora hela vara på det klara med sina medel och sitt
mål. S. G.
Bolander, Carl-August. Karneval. Drama i fyra akter. A. B. 1923. 84 s. 2:25.
Ett drama om den store Michelangelo, som ett ögonblick i sin ålders dagar av en ung
kvinna drages till det han själv som ung försummat: livet, kärleken. Men hon bedrager
honom med en yngling, och han återvänder till sitt konstnärskaps ödsliga storhet. Det är ej
något oävet stycke, har lyrisk verve och en del verksamma repliker; i det hela dock snarast
en bagatell utan anspråk att ge mer än en glimt av »giganten» Michelangelo. F. V.
Bäckström, Erhard. Det stora museet. Roman. Å. & Å. 1923. 250 s. 5:75.
En ganska idélös bok med motiv ur småstadsförhållanden, berättad i en pretentiöst enkel
stil. H. K.
Cronstedt, Nils Fredrik. Gripp. En hunds äventyr i Afrika. Å. & Å.
1922. 208 s. 4:75.
Man undrar ofta under läsningen av denna verkligt trevliga hundbok, om alla de
underbara ting, bullterriern Gripp utför med ett förstånd vida överstigande många mänskors, äro
sanna eller tillhöra diktens område. Förf:s lugna berättarstil verkar emellertid ganska
övertygande. Engelska officerare, negerhövdingar, pantrar, tigerfiskar och boaormar passera revy i
boken, och alltid är Gripp med på ett horn och spelar någon avgörande roll. Utmärkta
inblickar givas i det infödingsliv, som leves i Nigerflodsområdet, där förf. under många år haft
sin verksamhet. — Boken torde speciellt för pojkar vara av intresse som en äkta äventyrsbok. J. F.
[Ekholm, Hugo, pseud.:] Hugo Ekhammar. Under torparsolen. A. B.
1923. 323 s. 6:—.
En tilltalande berättelse ur torparnas liv i svenska Finland, nästan lika mycket
kulturskildring som roman. Författaren skriver något tung men sällsynt ren svenska, så ren, att
boken borde läsas i skolorna och av alla, som vilja lära sig handha vårt språk. Rg.
Eng, Uno. Poetens rosor. A. B. 1923. 151 s. 2:50.
»Poetens rosor» är en samling små prosastycken — historietter och meditationer — formade
med lätt och säker hand, men av en så bagatellartad enkelhet att de i längden bli föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
