Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Svenska bokhandelns öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångdubbelt större än den föregående tidens. Det var framför allt reformatorerna
som flitigt togo det tryckta ordet i sin tjänst. I någon mån blev staten själv
förläggare. Föreståndaren för det kungliga boktryckeriet hade i gengäld mot de
förmåner han åtnjöt skyldighet att årligen utan annan ersättning trycka ett visst
antal ark åt regeringen. De kungliga förordningarna som nu, fast med stor sparsamhet,
börjades utgivas, och likaså de politiska statsskrifterna, av vilka den mest
bekanta väl är Peder Swarts Genswar på den danska könikan 1558, utdelades
säkerligen gratis.
Det nya testamentet 1526 var också en regeringens affär och distributionen
sköttes i viss mån efter liknande principer som de kyrkliga handböckerna under
medeltiden genom domkapitlen. Redan innan arbetet var färdigt måste prästerna
prenumerera därpå och betalningen uppbars i förskott. Försäljningen sköttes med
hårdhänt energi; åtminstone i Finland skulle biskopen undersöka, att prästerskapet
skaffade sig den nya översättningen och den det icke ville skulle »gå gellit quijtt
och then setties til igen som thet kan göra och vil».
För övrigt torde staten icke ha utövat någon egentlig förlagsverksamhet. I
åtskilliga fall, även sådana där regeringen direkt föranstaltat om tryckningen av
ett arbete, har boktryckaren varit den egentliga förläggaren och för spridningen ha
anlitats dels bokbindarna dels de redan på 1520-talet uppträdande tyska bokförarna.
Åtminstone från 1540-talet synas dessa båda kategorier också själva i större
utsträckning ha övertagit förlagen. Under några den svenska bokhanteringens
svaghetsperioder ha svenska böcker i stor utsträckning både tryckts och förlagts i
Lübeck och andra tyska städer. Då regeringen under Johan III:s tid ingriper
mot denna import är grunden härtill icke i främsta rummet omsorg om den inhemska
näringen utan den under li^urgistriden allt större angelägenheten att kunna
öva censur.
Upplagornas storlek låter sig i allmänhet för denna tid svårligen beräknas.
Uppbyggelseböcker kunde vara givande och omtyckta förlagsartiklar; av handboken
utkom under åren 1526—1557 åtminstone sex upplagor och psalmboken tryck
tes under 1500-talet i minst tolv. Avsättningsförhållandena voro dock i regel så
osäkra och äganderätten dessutom så föga skyddad mot tjuvtryck, att då en
författare som Petrus Johannis Gothus på 1570-talet ger sig in på förläggarbanan,
han icke kan nöja sig med den förtjänst hans arbeten inbragte vid försäljningen
utan måste förse dem med dedikationer till personer som kunde vara villiga att
betala den dem sålunda visade äran med klingande mynt.
Av de spridda och sparsamma notiserna om bruk och vanor inom tryckeri och
bokhandel under 1500-talet har Schück sökt skapa en så åskådlig bild som
möjligt. En punkt har därvid blivit starkare belyst, nämligen frågan om hur
författarens manuskript respekterades vid tryckning. Från filologiskt håll har
spörsmålet rönt starkt intresse icke blott i Sverige utan även i Danmark och
Tyskland i samband med försök att på grund av dialektala och andra språkliga
särdrag bestämma författaren till anonyma arbeten. I vårt land har det särskilt
gällt att vinna klarhet om översättaren — eller översättarna — till Nya
testamentet. Schück ställer sig ganska skeptisk till möjligheten att på denna väg nå
betydelsefulla resultat och betonar särskilt den viktiga roli som härvidlag
tillkommer korrektorn. (Ur språklig, om också icke ur tryckerihistorisk synpunkt, är
det naturligtvis likgiltigt, om sättare eller korrektor haft störst inflytande på en
boks stavning.) Särskilt korrektor fanns redan under medeltiden; under reformationstiden
blir han en statens ämbetsman med uppenbarligen ganska stor betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
