Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Svenska bokhandelns öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säkerligen sammanhängde detta med att han hade att öva uppsikt även över
litteraturens innehåll, med andra ord även skötte en censors syssla.
Efter den svenska bokmarknadens svaghetstillstånd vid 1600-talets ingång,
kommer storhetstiden med en kraftig uppgång även på detta område, och staten
får direkt eller indirekt en både kvantitativt och kvalitativt betydande ställning som
förläggare. Karl IX lät trycka ett par av landskapslagarna och landslagen, vilket var
högeligen behövligt icke minst för att få till stånd en auktoritativ text. Men det stora
genombrottet kommer med Gustav Adolfs bibel 1618. Länge hade behovet av en
ny bibelupplaga varit trängande, men utvägar till de behövliga medlens anskaffande
hade icke kunnat finnas förrän konungen d. 6 januari 1612 utfärdade ett
kungabrev vari han förordnade att biskoparna »må upbäre af hwart kyrkioherberge, så
wäl förlänt som o förlänt, en tunna hwart åhr oss till een behagelig tijdh, hwilcken
Spannmåhl till förbe:de biblies tryck anwändas skall».
Sedan Gustav Adolf-bibelns 2 500 exemplar tryckts, upphörde emellertid icke
denna »bibeltryckstunna» att utgå. Den blev i fortsättningen en fast ekonomisk
grundval för statens förlagsverksamhet även i fråga om världslig litteratur, ja den
blev så upptagen till för dess ursprung främmande ändamål, att Karl XII:s bibel
1703 till och med fick finansieras genom förskottsprenumeration från alk kyrkor i
landet. År 1622 anslogs den till den kunglige translatorn Erie Schroderus, och
under ett par årtionden riktades den svenska bokvärlden genom Schroderi försorg
med ett femtiotal, delvis mycket betydande verk och till en stor del översättningar
av arbeten på ett så högt plan, att ingen dåtida förläggare med egna krafter
skulle kunnat bekosta deras utgivande.
Efter 1637 hade bibeltryckstunnan icke utgått, men den återupplivades år 1674
och nu för att skaffa medel till antikvitetskollegiets verksamhet och dymedelst
understödja dåtidens viktigaste vetenskapliga verksamhet. Det var den fornnordiska
och historiska litteratur, som skulle bidraga till landets förhärligande, som
på detta sätt främjades. Mera indirekt gav staten sitt stod åt förlagsverksamheten
även genom de tryckerier som upprättades vid stiftsstäder av biskop eller domkapitel.
I den privata förlagsverksamheten och bokhandeln under 1600-talet var det
mest utmärkande draget en genom skråförfattningarnas utbildande mera utpräglad
differentiering mellan boktryckare å ena sidan och bokbindare-bokförare å den
andra. I bokbindarnas skråordningar av 1630 fingo dessa monopol på handeln
med inbundna böcker. Till gengäld blev det dem förbjudet att utrikes låta trycka
och införa böcker och denna bestämmelse skyddade boktryckarna så pass att de
i huvudsak fingo ensamma handhava de enskilda förlagen. Meurer, Keyser och
Burchardi äro därför de stora namnen på detta område under århundradet. En
ständig dragkamp mellan boktryckare och bokbindare fortgick dock under skråtvångets
tid och de olika yrkenas idkare vakade svartsjukt över att de icke skulle
lida intrång av andra.
De nu berörda förhållandena voro naturligtvis allt annat än gynnsamma för
bokhandelns uppblomstring. Ett annat tungt hinder var censuren. Censor
librorum-ämbetet upprättades inom kanslikollegiet 1686, men dess verksamhet med
allt vad det innebar av småaktigt trakasseri och förtryck mot olika tänkande är
väl framförallt förknippat med tanken på frihetstiden. För vår tid är det tvånget
mot författarna, ingreppet i yttrandefriheten, som kännes särskilt förhatligt; dåtiden
kände säkerligen dess praktiska olägenheter lika starkt. Avgiften för censuren
blev en tyngande börda som t. o. m. kunde överstiga sättningskostnaderna, och
än värre var, att den stigande bokproduktionen gjorde det omöjligt för censor att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
