Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Synes vara en beslöjad självbiografi av en ung man, som har svårigheter på författarbanan
och eljest, men under tro på goda makter slutligen når en gärning. En viss känslighet
förnimmes i boken men förf. har ej lyckats framkalla något egentligt intresse, och har boken gått ut i
två upplagor, beror det säkerligen på andra skäl än litterära. F. V.
Haglund, Sven. Tragöden och narren. Noveller. W. & W. 1922. 142 s. 3:50.
Några av dessa små historier berättas allvarligt med livsironi under, men de bästa äro de
s. k. komiska tragedierna. »En onaturlig fader» är sålunda en vass satir på ett avsevärt
konstnärligt plan. Den och andra säga oss bittert, hur föga idealitet och ärlighet kunna råka att
betyda i strid med humbugen. Författaren älskar den bisarrt komiska effekten, och det bästa i
hans bok lovar en satiriker att räkna med. F. V.
Hansén, J. P. Kring Ljusnan och Dellen. Historier om björnar, spöken och
troll. Sägner, humoresker, jägarlögner. Eric Ericssons bokh., Ljusdal 1923.
59 s. 2:—.
Erhålles även direkt fr- förf., adr.: Delsbo. — Förf. har med sin bok velat i någon mån
skingra den okunnighet beträffande hälsingarna, vilken han anser mångenstädes vara
tillfinnandes. Det är tvivelaktigt, om han lyckats. Jägarlögnerna och Strixhistorierna äro knappast
värda att samlas i en bok. De få sägnerna, upptecknade ur folkmun, kunna möjligen intressera
folklorister. J. F.
Hemberg, Eug[en]. Varjagerna. En skildring från hedenhös. Fri. 1924. 248 s. Ill. 4:75.
Författaren har i detta arbete liksom i sitt nyligen föregående, Stenåldershorden (se
Bibl.-bl. 1924 s. 21) sökt att på grundvalen av egna iakttagelser av natur- och folkliv samt genom
tillgodogörande av arkeologiska iakttagelser uppbygga en romantiserad skildring från vår
förhistoriska tid: i Stenåldershorden dess allra tidigaste skede, i Varjagerna gränsområdet till den
historiska tiden.
Vikingatiden med dess äventyr och bragder har ju städse lockat fantasien, och fast man
ingenstädes finner densamma mera storslaget och underbart skildrad än i den fornnordiska
litteraturen, har det ju städse varit ett lockande område för sentida skriftställare, ehuru dessa mera
sällan kommit att tillfredsställa de vetenskapliga kraven. I detta arbete om vikingaliv i
österväg har förf. gjort aktningsvärda ansträngningar att så nära som möjligt ansluta sig till den
vetenskapliga forskningens resultat och draga största möjliga nytta av de erfarenheter han själv
gjort genom personliga iakttagelser. Kanske skulle det kunna anmärkas, att vissa anakronismer
här och var förekomma och att ett onödigt jonglerande med namn stöter läsaren, men den
stora allmänheten torde ej synnerligen besväras därav. I varje fall ger boken en lärorik och
livfull skildring särskilt av vikingarnas upplevelser i det ryska riket, och den kan varmt
rekommenderas till folk- och skolbiblioteken. Tilltalande vinjetter av Sjösvärd bilda överstycken till
kapitlen; utstyrseln är god. O. S.
Holmström, Ragnar. Den långa resan. Nst. 1924. 118 s. 2:50.
Den långa resan är inte bära den förrymde pojkens långfärd ut i världen. Det är också
den långa vägsträcka han tillryggalägger från drömmar och fantasier till den krassa verkligheten.
Han drar ut som familjens sorgebarn, smyger sig hemifrån en natt. I ett knyte bär han
konfirmationskläderna, i hjärtat bilden av den vykortssköna herrgårdsdottern. När han kommer
hem, är det med den vane sjömannens vaggande säkerhet. Och ända med barnets längtan efter
Mor.
Det är ett helt vanligt tema, men Holmström berättar friskt och framför allt med en rent
bokstavlig koloristisk färdighet, som röjer målaröga och konstnärsbegåvning: inte ett omdöme,
som inte ger en färglagd och åskådlig bild, en stark realism, så stark, att den stundom gränsar
till osmaklighet, men full av liv och äkthet. O. Wbg.
Johansson, Gustav. Ingrid, storbondens dotter. En roman om kärlek.
Framt. 1923. 238 s. 2:50.
En sentimental bygdeberättelse av billigaste schablontyp; borde aldrig ha passerat
tryckpressen. R. S—dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
