Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bibliotekshandbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förf. har avsett att lägga systemet till rätta för de mindre biblioteken. Och
otvivelaktigt skulle en elementärare vägledning än den som kunnat lämnas i
Sveriges allmänna biblioteksförenings mycket koncentrerade handbok kunna ha en
uppgift att fylla, men det måste bestämt sägas ifrån, att den ej fylles genom en
framställning av den art som lektor Ahlstedt lämnar.
Mera i förbigående må först anmärkas, att författarens uppfattning om hur långt
man bör gå i uppdelning av ett bokbestånd om högst 10,000 band på en del
punkter förefaller ganska disputabel. Så står man tämligen frågande inför t. ex.
följande motivering för en långt gående uppdelning av matematiken:
»Som matematiken är formellt den mest utvecklade vetenskapen, skall varje bibliotek, även
det för den stora allmänheten avsedda lånebiblioteket, göra bäst, om det systematiserar och
signerar sitt bokbestånd med hänsyn till matematikens strängt fixerade discipliner. Men då
skola säkerligen samtliga de anförda underavdelningarna [icke mindre än sju] komma till användning.»
Vidare ha en del av de böcker, som användas som exemplifiering, felsignerats;
så påträffar man t. ex. den för nybörjare vanliga, men i en lärobok missprydande
signeringen Ad för Årskatalog för svenska bokhandeln, vilken alltså placerats på
avdelningen Bokhandel i stället för på Bibliografi. — Huruvida nyttan över huvud
taget är så stor med dessa boktitlar — endast en för varje avdelning — är kanske
också något tveksamt. Det kan ju bära bli fråga om enkla typiska exempel, och
svårigheterna inställa sig först vid litet mer komplicerade fall. Men någon
ledning kunna de ju alltid ge. Vill man emellertid skaffa sig en verklig övning i
klassifikation med det nya svenska systemet, kan man bäst göra det med hjälp av
den nyligen utkomna Grundkatalog 2, där arbetena i detalj äro klassificerade efter
detta.
Ganska onödiga och föga givande äro författarens utredningar under varje
huvudavdelning om vederbörande ämnes betydelse. Vad har man för glädje, när man
önskar hjälp vid pedagogiska arbetens signering, av att bli upplyst om att intresset
för uppfostran och undervisning vuxit sig allt bredare och starkare århundrade
från århundrade och att man fick ett påtagligt uttryck för detta, då universitetet
i våra dagar upptog även detta ämne bland de vetenskaper, som det skyddar och
vårdar eller av denna tirad om arkeologien:
»Man kan med största skäl räkna den moderna arkeologien till de älskade och odlade
vetenskaperna. Fornforskarna ha genom epokgörande utgrävningar under de senaste decennierna
bragt berömda städer och vördnadsbjudande tempel i dagen. Man behöver här nämna blott de
mest bekanta kulturcentra, nämligen ett Aten och ett Rom, ett Tebe och ett Kartago, ett Assur
och ett Babel. Överallt har den moderna arkeologien låtit historiens ljus falla över årtusende
efter årtusende. Varje bibliotek, stort eller litet, måste därför sätta som sitt mål att förvärva en
rik utvald litteratur på detta område.»
Till detta kommer att systemet i många fall återgivits på ett mycket suddigt
sätt. En sådan sak t. ex. som den s. k. utbrytningen — att man i ett flertal fall
i stället för att ge en uttömmande uppdelning nöjt sig med att välja ut en eller
ett par underavdelningar — upptas helt plötsligt och omotiverat till behandling på
avdelningen historia, i stället för att den borde ha omtalats inledningsvis, då
saken gäller genomgående för hela systemet. På samma sätt behandlas de s. k.
parentessignaturerna först på avdelning L. En synnerligen dålig vägledning
lämnas av följande uttalande på avdelningen historia:
»Vidare förtjänar det att beaktas, att man kan tillämpa på historien det bekanta ordstävet:
’Kärt barn har många namn.’ Det finns nämligen dogmhistoria och psalmhistoria, lokalhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
