Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han blind. Boken slutar med monologer, som den blinde, knäckte kämpen sitter där och håller
med Gud eller »dem», eller samtal med prästen, gripande som Jobs, när »vännerna» kommo
för att trösta honom och förebrå honom hans »otro».
Boken är ett mästerverk av folklivskarakteristik. Situationer, mänskotyper, själsskildringar,
landskap äro gripande åskådliga i konstnärlig knapphet och etsa sig fast i läsarens minne.
Liksom i allt vad Duun skriver äro här must och märg. Han hör till de benådade själs- och
folklivsskildrarna, och hans böcker är litteratur för intelligent folk med konstnärliga krav. All
tantaktig förljugenhet eller utsmyckning av livets realiteter är honom främmande. G. F—d.
Elster, Kristian, d. y. Ungdom. Övs. fr. no. av Jenny Jusélius. L. H.
1925. 409 s. Hceda. 5:75.
Kristian Elster har blivit en även utanför Norge alltmera läst och uppskattad författare.
Han är en synnerligen god berättare, säker psykolog och i besittning av en elegant och
medryckande stil.
Föreliggande roman sysslar med ungdomens alltid lika brännande problem, miljön är förkrigsårens
Kristiania. Förf. dröjer vid kontrasten mellan de ungas utopiska ideal och den brutala verkligheten.
Boken anbefalles på det livligaste. H. K.
Nielsen, Zakarias. Den stora makten. Ett avsnitt av en ung mans liv.
Övs. fr. da. av Lilly Lindwall. Lb. 1925. 260 s. Hceda. 4:75, inb. 6:—.
Ett allvarligt och välgjort arbete av en författare, som är mindre känd hos oss än han förtjänar.
Skildrar från kristlig utgångspunkt samvetsstriden och -segern hos en ung man, som
måst överge sin älskade och gifta sig rikt för att rädda sin slarvige far från straffarbete. N.
äger både människokännedom och humor och är en mycket god berättare. Rg.
Ossendowski, Ferdinand. På de stora vidderna. Sibiriska och japanska
noveller. Övs. fr. po. av J. Palmén. Hcemc. 6:75.
Liksom en tidigare, av mig anmäld Ossendowski-bok (Bibl.-bl. 1925, s. 77) har »de stora
vidderna» intet av intresse för en geograf och bör endast bedömas ur synpunkten av sitt litterära
värde. Som äventyrsberättare har ju förf. en viss talang, vilken även framträder i denna
bok, i vilken han dock hämtat en hel del motiv från sina »noveller» även från Japan, som framställes
i ett ganska rosigt, kanske alltför rosigt skimmer; måhända avser förf. att få en kontrast
mot det mörka Sibirien. Med verkligheten torde väl berättelserna ha lika mycket eller lika
litet att göra som »noveller» över huvud taget, och för folkbibliotek synas de mig icke passa. S. S.
Papini, Giovanni. En färdig man. (Un uomo finito.) Övs. fr. ital. av
Erik Kihlman. Med förord av Anders Österling. A. B. 1924. 283 s. Hcei. 4:75.
»En färdig man» är en självbiografi. Det är en våldsam och hänsynslös bikt av en ung
himlastormare, som ville bli gud. Man kommer att tänka på den unge Thorild och möjligen
även på Strindbergs Sturm- und Drangtid. Genom sin intensitet och lidelse gör boken ett
starkt intryck — hänsynslösare kanske än många av världslitteraturens biktböcker. Österlings
förord insätter Papini på hans plats i den toskanska litteraturen och analyserar honom — kritiskt,
men med sympati. Det är en bok, som sätter tankarna i rörelse och tvingar till reflexion.
Med sin sydländska glöd, sin sjudande hetta räknas Papini som en av det samtida Italiens
främsta författare. Hj. L—n.
Platen-Hallermund, August von. Dikter. I sv. bearb. [fr. ty.] av Carl von
Platen. See. [1925]. 56 s. Portr. Hcef. 3:—.
En mot originalet jämförelsevis trogen tolkning av några bland den tyske romantikern Aug.
v. Platens dikter i en balladstil med rätt torra reflexioner, näppeligen ägnad att djupare gripa
vår tids människor. M. F.
Reymont, W[ladyslaw] S. Bönderna. Öv. fr. po. av E. We[st]er. [2—4.]
A. B. 1924. (Moderna romaner 58—60.) Hcemc. (2) 6:75, (3) 7:75, (4) 6:75.
2. Vintern. — 3. Våren. — 4. Sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
