Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asplund, Karl. Klockbojen. Dikter. A. B. 1925. 128 s. 5:25.
De centrala dikterna i denna samling äro intima och själfulla dikter från ett dödsläger och
om minnet av den döda. Andra dikter handla om hav och böljor. Boken torde stå över det
förf. förut presterat. F. V.
Bergholmen, Greta. Under stjärnorna. Dikter. A. B. 1925. 78 s. 2:50.
Mycket ungdomliga åkallanden av det flammande, vidunderliga livet, som smeker och som
slår. Hör till den lyrik, vilken utan avsaknad kunde förblivit otryckt. M. F.
Björkman, Anna. Den öppnade porten. En historia från Skåne. A. B.
1925. 147 s. 2:75.
Historien om en kvinna, som drabbas av hård olycka och därigenom fryser till och sist
stelnar i gammaldags form, så att hon blir främmande för sin ende son, en ljus, begåvad och
utåtvänd människa. Rg.
Bohlin, Elin. Dockan och människan. Roman. A. B. 1925. 282 s. 5:50.
Det är beklagligt att denna förf., som så lyckligt debuterade häromåret, redan med sin andra
bok sviker förväntningarna. Men det är icke dess mindre så. Dockan och människan är en
föga övertygande skildring av mesalliansens vanskligheter, dess människor leva icke och därför
intressera ej heller deras öden. Boken är uppriktigt sagt tråkig. Bäst är förf., här som i sin
förra bok, när hon skildrar vardagens och armodets trista meningslöshet. S. G.
Dardel, Thora. Adelsbarn. A. B. 1925. 179 s. 4:75.
Fabeln i denna ovanligt släta och jolmiga roman är ungefär densamma som i den berömda
visan om fröken Agnes, som uti dystra drömmar går, emedan »torparsonen Gustaf hon ej glömma
kan». Och den är berättad med ungefär samma psykologiska trovärdighet och falskt sentimentala
karaktärsteckning. Men måhända har förf. icke åsyftat någon verklighetsskildring av vare
sig händelser eller människor, man befarar ibland att hon velat försöka sig på detsamma, som
hjältinnan på sid. 133 hängiver sig åt, nämligen »en märkvärdig filosofi över livet». Och den
uppgiften synes hon om möjligt mindre vuxen än att skriva romaner. S. G.
Didring, Ernst. Stormens öar. Roman. Å. & Å. 281 s. 7:50.
En skärgårdsskildring från 1860- och 70-talen är Didrings sista roman, gjord med vederhäftig
och åskådlig realism, med vaken och förståelsefull blick för den karga skärgårdsnaturen
och den buttra, fåordiga men arbetsamma och genomsunda skärgårdsbefolkningen. Didrings
bästa sidor: förmågan att skapa trovärdig miljö och levande människor av kött och blod, det
lugna greppet om handlingen och kärleken till livets bestående värden, dådlust, plikttrohet och
rakryggad kraft, ha här fått vackra uttryck.
Ingen konstnärligt lysande bok men en frisk, sund och läsvärd. B. Å.
Dixelius, Hildur. Synderskan. Novell. Å. & Å. 1925. 217 s. 6:50.
Berättar den unga trädgårdsmästardottern Hildegards levnadshistoria från den kväll, då hon
»dödfull» bärs in i prästen Göran Holms stuga, hur hon under intryck av denna ädla präst
men mest av sin egen trånad efter renhet lägger bort att supa och säga fula ord, hur hon i
rädslan att behöva lämna prästens hem tar livet av hans sjuka hustru, därför att »hon ville
bli en bra människa» — (en minst sagt konstifik motivering!) — hur hon i fängelset blir omvänd,
efter frigivningen omhändertagen av en annan präst, i ett anfall av modlöshet tillgriper
sin sedvanliga utväg ur svårigheter och »går i sjön», räddas och slutligen gifter sig och når
till lugn och lycka. — Sitt värsta straff har hon ju också redan fått i och med denna
biografi. B. Å.
Edenholm, Svea. Ord. Dikter. A. B. 1926. 70 s. 2:25.
En liten samling vår- och höstblommor — kanske mest det senare — av en debuterande
lyriker, som har en otvetydig poetisk begåvning, även om hon tydligen inte så litet får brottas
med språket. En stämning av en smula trött resignation, synbarligen äkta, är det utmärkande draget
i hennes livsfilosofi. Boken anbefalles. H. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
