Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johnson, Eyvind. Timans och rättfärdigheten. A. B. 1925. 200 s. 3:75.
En bok som det trots förnyade försök ej lyckats mig att komma till någon slags klarhet
med. Den har levande enskildheter men verkar som helhet närmast som ett slag i luften. På
titeln ger den i varje fall ingen förklaring. L. R.
Lilja, Gertrud. Den ensamma och andra noveller. A. B. 1926. 196 s. 3:75.
Intelligens och livserfarenhet prägla dessa noveller, och den kvinnliga känsla, som är nerven
i dem, är icke naiv, snarare en smula pessimistiskt märkt av livet. De små skisserna sakna
ej heller poäng. Måhända hör Gertrud Lilja till de författare, som kunde ha stoff nog till en
dräglig större roman. F. V.
Lindorm, Erik. Valda dikter. A. B. 1925. 194 s. 6:75.
Det är ett gott urval av Lindorms bästa och mest karakteristiska dikter vi här få. Den
litet kärva tonen, den medvetet konstlösa formen, den djupa känslan för barndomen och ungdomen,
för hemmet och familjen, för kvinnan som maka och mor, samhörigheten med storstadsgränden,
med vardagsslitet, med livets små och fattiga, allt detta tillhör Lindorms kännetecken
som poet. Han är ingen stor diktare, men en ärlig och självständig. B. Å.
Loos, Viggo. Havsvår. Dikter. A. B. 1926. 86 s. 1:75.
En diktsamling med en självständig personlig ton betydligt över genomsnittsnivån. Särskilt
havsskildringen betydande. Störande är dock diktarens bristande öra för metern, vilket medfört
otympligheter, som lätt bort kunna avlägsnas. Mer än en dikt hör likväl till det man
gärna läser om en stilla meditativ aftonstund — och det är vackert så. M. F.
Lundquist, Ernst. Hämnden är min . . . Roman. A. B. 1925. 242 s. 5:75.
Huvudpersonerna i sin 1921 utgivna berättelse »Brända skepp» har Ernst Lundquist här
insatt i en något osannolik och melodramatisk historia. Handlingen spelar i Italien, och
författaren propagerar så ofta tillfälle ges för det italienska folklynnets företräden framför andra
nationaliteters. Det är egentligen endast begäret efter blodshämnd, som är en mörk punkt i
dessa idealkaraktärer. Här i romanen övervinner emellertid hjälten denna nedärvda böjelse
tack vare kärleken till sin svenskfödda hustru. Boken ger prov på sin upphovsmans djupa
förtrogenhet med italienska förhållanden. B. Å.
Lybeck, Mikael. Samtal med Lackau under hans levnads sista halvår.
Efterlämnade anteckningar av Klas Uggelberg. A. B. 1925. 227 s. Ill. 5:—.
Man blir handfallen inför denna bok. Är det ett försök att eftergyckla Goethes samtal
med Eckermann eller ren människoskildring eller något av bådadera? I alla händelser blir
intrycket matt, särskilt när man minns, hur högt Lybeck nådde i sina bästa stunder. Rg.
Melsted, Henning von. Skiljas. Roman. Holmstr. 1926. 128 s. 2:—.
Centralfiguren är en ung modern fru, som ledsnat på sin man doktorn och förälskat sig i
hans vän assessorn, med vilken hon efter en avgörande scen ämnar gifta sig. I sista ögonblicket
uppträder emellertid en hennes ungdomskärlek, som hon sedan länge ej tänkt på. Men
tvärt emot vad hon själv trott visar det sig, att hon likson hypnotiserad måste i stället följa
denne, vilket blir den lilla romanens överraskande poäng.
Boken är karakteristisk för sin författare: den har erotikerns, kvinnopsykologens och
juristens intressen förenade och är skriven med nykter precision och saklighet. F. V.
Möller, Artur. Branden. 2 uppl. Sv. andelsf. 1925. 247 s. 6:50.
Möller söker här genom en skildring i novellform visa, att en för svårt brott dömd man
är — eller åtminstone kunde vara — oskyldig. Boken är välskriven och spännande, men läsaren
ser sig ändå knappast i stånd att ta ståndpunkt i frågan. Rg.
— — . Två äktenskap och andra noveller. Sv. andelsf. 1926. 215 s. 4:25.
Första — längre — berättelsen verkar till sitt ämne närmast prov ur läkarbok. Övriga äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
