Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ges här inga försök att säga något spirituellt över alla dagens små händelser, utan ett ständigt
återvändande till den stora frågan om arbetet på personlighetens frihet och självständighet. B. M.
Eklund, Vira. Odygdens vägar. Lb. 1925. 175 s. 3:—.
Det är just inte odygdens vägar de vandra, dessa hederliga smeder, statare och husbor på
det stora grevliga godset. På sin höjd tillåta de sig ett och annat litet snedsprång som de
fortast möjligt reparera efter bästa förmåga. Berättelserna äro både till form och innehåll
ganska enkla, men allting slutar gott, och boken kan möjligen roa en icke alltför kräsen publik. E. Sqt.
Ekstam, Isidor. Folk från en ö. W. & W. 1925. 136 s. 3:50.
En berättelse från fiskarbefolkningens liv på en svensk skärgårdsö. Förf. ger en övertygande
bild av öfolket och deras karga tillvaro, fylld av försakande arbete och besvikelser.
Man känner vid genomläsandet av boken, att förf. »levat dessa människors liv och tänkt deras
tankar». S. L.
Folcke, Nils-Magnus. Min ungdoms dikter i urval. Nst. 1925. 203 s. 5:50, inb. 6:75.
Lättflytande vers varav dock mycket lämnar läsaren ganska oberörd. Det starkaste intrycket
är bilden av en rotlös drömmare, som själv känner att livet glidit honom förbi. Ett vemodigt
men tyvärr ej ovanligt skaldeöde! Måhända kunna personer med samma temperament finna
mera i dikterna. M. F.
Friberg, John. Minnen och drömmar. Framt 1926. 98 s. 2:60.
Boktiteln gör ej en begynnande läsare hoppfull. Och läsningen jävar ej farhågan: högst
alldagliga små minnen och drömmerier, som även med förf:s lediga versbehandling lämna en
mycket oberörd. M. F.
Garme, Rickard. Offereld. Dikter. Fri. 1926. 85 s. 3:—.
Hör till det myckna på poesiens allfarvägar med nötta vändningar, triviala rim etc., som
gärna kunde förblivit otryckt. Även om en äkta känsla ligger under dylik dikt, förmår den ej
gripa, när den uppträder klädd i så sliten dräkt. M. F.
Hallman, Mila. Hovmålaren och hans hustru. Konstnärsroman från Karl
XII:s tid. H. G. 1925. 204 s. 4:25.
En långdragen historia om David Kraffts andra äktenskap med en rik borgaränka i Stockholm
och dess snara upplösning genom skilsmässa. Något större intresse för den store målaren
lyckas icke boken ge läsaren. E. Sqt.
Hansen, Harald. Johansson från Småland och andra internationella figurer.
H. G. 1925. 162 s. 3:75.
Några av skisserna i denna bok ha förut varit synliga i dagspressen under märket Hake —
Svenska dagbladets Berlin-korrespondent under flera år. Därför är det naturligt, att en del av dem
saknar aktualitet, isynnerhet de som skildra händelser från världskriget eller tiden närmast efter.
Den snabba, drivna stilen gör dock, att man läser dem med nöje, särskilt en sådan som den
om Eugen, som ger läsaren en inblick i journalistikens värld. Den bekräftar ens misstankar
om hur ett roligt reportage ofta tillkommer. De båda Johanssönerna, som inleda och avsluta
boken, äro båda typer för svensk psyke — den ene en rallaretyp, den andre den lille spåmannen
från Finnmarken, vilkens förutsägelser om världskriget väckte ett visst uppseende. E. Sqt.
Horn, Brita von. Hennes nåd översten. 2 uppl. Å. & Å. 1925. 223 s. 6:50.
Boken innehåller två noveller, av vilka titelberättelsen utgör en livfullt och fängslande skriven
skildring av en episod ur Margareta Aschebergs, »Skånes ryktbaraste dams», liv, den andra,
»Kunyliga hjärtan», som flyttar läsaren ännu ett steg högre på rangskalan, utgör en intressant
förstudie till förf:s kända dramatiska skildring ur den amoureuse kung Fredrik I:s historia. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
