Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigtsköna säregna heden med dess ännu av nivelleringskultur relativt oberörda bebyggare inför
ögonen.
Niels Hald, som utgör första delen i en trilogi om den danska nutidsbonden, är dock icke
någon skildring av dessa »Hedeslidere», utan beskriver en härskar- och våghalsnaturs, ett
bonde-finansgenis, i hög grad spännande bana. Han är en viljemänniska, som bryter sig väg genom
tusen hinder från fattigdom till makt och rikedom, realiserar utopiska samfundsdrömmar och
storfilantropiska agrariska uppslag, men faller, på höjden av sin flykt, för en tid samman, när
hans personlighets- och hemliv blir anfrätt, reser sig igen, luttras och lär sig behärska sin värld.
Det vore tacknämligt att få även de följande två delarna i översättning — dock i en form,
som icke som den närvarande så snart det rör specifikt lantliga förhållanden och talesätt (som
mest här) röjer stadsbons valhänthet och brist på nyanser. G. F—d.
Mundy, Talbot. Aum. Ahbordalens hemlighet. Övs. [fr. eng.] av Oscar
Ljungström. A. B. 1926. 408 s. (Bonniers gula serie.) Hcee. 7:50.
Buddhistisk levnadsvisdom och indisk fantastik ha ingått en lyckad förening i denna roman,
som framför allt fascinerar genom sin österländska färgprakt. Det är en äventyrsbok av högt
snitt — man gör nog klokast i att ej för mycket söka verkligheten vare sig i skildringen av
Indien eller i de filosofiskt-religiösa resonemangen. H. K.
Scott, Gabriel. Järnbörden. En roman om fosterlandskärlek. Berättad av
Martin Eidjord, klockare i Hövåg socken. [Övs. fr. no.] Tiden 1925. 258 s.
Hceda. 3:—, inb. 4:25.
En norsk bygderoman och en historisk roman, om man så vill. Bakgrunden är Struensees
regemente och fall därnere i Danmark. Titeln Järnbörden har en symbolisk mening och avser
de svåra oår, vilka som en prövning gingo fram över Norges folk. Mörk och tung är också
mest hela händelsekedjan. Det ljusa och bärande inslaget är att söka bland människorna, mest
i huvudpersonernas karaktärer, bonden Jan Vibe »av Goliats släkt, som folk alltid haft respekt
för», och tjänstflickan Inger, självförglömd och hängiven, absorberad av skräcken för sina
brottsliga systrars öde. Stilen är lugn och målande, buren av en underström av kärv
innerlighet. En präktig bok och en fängslande bok. L. R.
Sillanpää, F[rans] E[emil]. Livet och solen. Övs. [fr. fi.] av Bertel Gripenberg.
A. B. 1926. 331 s. Hceua. 4:75.
Denna roman, med vilken förf. debuterade 1916, är närmast en följd av lyriska scener och
analyser av stämningar, där naturen och erotiken spela en förhärskande roll. En bondestudents
kärleksförhållanden till en herrgårdsfröken och en backstugudotter är huvudmotivet, men
handlingen upplöses i vaga, konturlösa själstillstånd. Den av solen eldade naturen återges intensivt
och med outtömlig detaljrikedom och här är den största behållning boken skänker. B. M.
Sinclair, Upton. Det tusenåriga riket. En historia från år 2000. Övs. fr.
eng. av Ture Nerman. 2 uppl. Holmstr. 1924. 160 s. Hcee. 2:50, inb. 5:—.
En samhällssatir av ganska bitande art. Det brackiga och oäkta i moral och religion, i
familj, samfund och stat, bördsfördomar och rikemansfördomar förlöjligas och gisslas
obarmhärtigt. Något för obarmhärtigt ibland, för att göra riktig verkan. Det blir ofta något torrt
mekaniskt över Upton Sinclairs fantasi och kritik, som gör, att en vanlig dödlig har litet svart
att inte somna ifrån den alldeles ohyggligt sinnrikt uppkonstruerade, amerikanskt spännande
berättelsen. G. F—d.
Talvio, Maila, [pseud. f. Maila Mikkola]. Kärlek. (Kaksi rakkautta.) Övs.
fr. fi. av Runar Schildt. A. B. 1924. 198. s. Hceua. 4:50.
Med Alma Söderhjelms yttrande i minne, att rikssvenskorna skulle ha fiskblod i ådrorna,
kan man vid läsningen av denna finska roman ej undertrycka en undran, om vi i så fall utvalt
den sämre delen. Hjältinnan är utifrån sett en överspänd och obalanserad varelse, som ser sin
livslycka förkolna mellan tvenne eldar. Det är emellertid ej i den objektiva människoskildringen,
boken har sin styrka. Dess obestridliga charme ligger i den rent lyriska intensitet, varmed
författarinnan låter Elina Vuovios karaktär bli till hennes öde och vilken gör boken trots allt
till en kärlekens höga visa. L. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
