Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skol- och barnbibliotek
- Barnbiblioteket Sagas nya biblioteksband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKOL- OCH BARNBIBLIOTEK
BARNBIBLIOTEKET SAGAS NYA BIBLIOTEKSBAND.
Då jag häromdagen ordnade en ny sändning av Barnbiblioteket Saga och
hade raden av de röda bokryggarna framför mig, gjorde jag den reflexionen, att
den omtyckta boksamlingen i de nya banden med skinnrygg (pris 3 kr. pr del)
gjorde ett helt annat och betydligt mera inbjudande intryck än i de gamla svarta.
När man också får klart för sig att de nya banden utom den glada och trevliga
färgen också hava fördelen av att vara mycket starkare och mycket bättre
häftade än de gamla, på vilkas hållbarhet vi bibliotekarier hade anledning att klaga,
så måste man glädjas över att förlaget har velat tillmötesgå bibliotekariernas
fordringar på goda band. Som jag i denna tidskrift i en uppsats 1923: »Några
synpunkter vid val och utstyrsel av ungdomsböcker» klagade på de gamla banden,
tyckes det mig nu vara en plikt, vilken jag gärna uppfyller, att här uttala ett
erkännande av de nya bandens goda kvalitet och trevliga utseende. Vi ha i
Gustav Vasa församlingsbibliotek prövat dem och funnit, att de äro mycket att
rekommendera. De hålla böckerna ut och bli genom att göra ombindningar
onödiga de för biblioteken bästa och även billigaste banden.
Hildur Lundberg.
————
Biblioteket i undervisningen. Vid tolfte svenska seminarieläraremötet i Karlstad
sommaren 1926 inledde lektor K. Ågren en diskussion ang. seminariebiblioteket. Han framhöll
därvid till en början behovet av tillfredsställande bibliotekslokaler, framför allt ett läsrum för
seminariets elever samt ett för övningsskolans elever, vidare vikten av böckernas placerande på
»öppna hyllor» och av att möjlighet bereddes att låna hem böcker när som helst. Men
framför allt sysslade han med vad man från seminariebibliotekens sida borde åtgöra för att »lära
eleverna att studera, att kritiskt sovra material o. s. v.».
Ett referat av inledarens synpunkter på denna fråga, som för honom stod som huvudproblemet,
torde vara av intresse ej blott för seminarielärarna, då problemen äro tämligen likartade
i åtskilliga andra undervisningsanstalter. Inledaren förordade en slags propedeutisk instruktion
på biblioteket parallellt med en handledning från facklärarnas sida i sammanhang med dessas
undervisning i sina resp. ämnen.
Den mer förberedande instruktion, som kan ges på biblioteket av bibliotekarien, omfattar
först förmågan att i uppslagsböcker o. dyl. ta reda på vissa sakuppgifter. Det gäller inte bära
att kunna finna sig tillrätta i Nordisk familjebok och i Statistisk årsbok t. ex., utan syftet
måste vara att göra bekantskap med så många uppslagsböcker som möjligt. Både ur
principiell och praktisk synpunkt är det bra att inte inskränka sig till uppslagsböcker i snäv
bemärkelse, utan ta med t. ex. vanliga läroböcker, läseböcker o. s. v. för att redan från början fästa
uppmärksamheten på hur användbara dessa äro som uppslagsböcker. Tillvägagångssättet kan
lämpligen vara det vid sådana övningar vanliga (jfr t. ex. Regfors, Bokkunskap, H. G. 1925,
2:25, inb. 3:—), frågekort med 4 à 5 frågor först till en viss uppgiven bok och sedan likartade
frågor utan angivande av källa. Några timmar med sådana övningar böra komma redan i första
klassen tämligen tidigt. Det skadar inte, att sådana frågekort också finnas tillgängliga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:13:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1927/0038.html
